Jag måste vara en riktigt snäll människa, egentligen. Jag har insett att varje gång jag kommer hem till lägenheten och stänger dörren efter mig, så fiser, fiser och fiser jag. Jag fiser så mycket att man ser hur saker på avstånd tycks darrar av all gas i luften. All luft som jag har samlat på mig under dagen släpps ut, som att det inte skulle finnas någon morgondag.
Varför anser jag då att detta gör mig till en god människa? Jo, det är på grund av det faktumet att jag bunkrar upp allt detta när jag umgås med andra. Jag märker inte ens av det själv. Min kropp håller per automatik inne otrevliga gaser när jag är med mina vänner, och håller alla lyckligt ovetandes om detta.
Att jag gör något så snällt och osjälviskt helt per automatik, det måste väl ändå betyda att jag är en mycket snäll människa innerst inne?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
hahah, tack tack tack så hemskt mycket för att du bunkrar istället för att släppa ut dem. :D
så lite så, one for the team!
Eller så är det promenaden hem som sätter igång rörelsen i ditt tarmsystem. Samvete eller tarmrörelser, vem vet. Båda är ju "plausible". Väldigt. :p
haha, fint att du argumenterar emot att jag är en god människa! ^^
hahah. :D
Skicka en kommentar