Mannen på bussen

När jag åkte hem till Sunne i onsdags träffade jag en mycket underlig man på bussen. Han hade klivit på i Helsingborg, och var på väg mot Norrköping för att där bo hos en tjej som han skulle träffa för första gången. Orsaken att jag började prata med honom var att bussen hade hunnit bli såpass full när den kom till Ljungby, att jag var tvungen att sätta mig bredvid någon annan. Han var snäll nog att erbjuda mig en plats, så där blev det att jag satte mig. Vi småpratade lite från och till, och han berättade historia efter historia om sig själv för mig, en främling som råkar ha hamnat på samma buss som honom.

Han jobbar tydligen som mekaniker, men fördriver även tiden med att rappa. På sig hade han lite "bling", som han själv uttryckte det, som bestod av halskedjor i någon silverfärgad metall. Han hade även snusnäsduk knuten över huvudet, och en keps på det. Dagen innan hade han köpt sju kilo godis, så han bjöd mig på lite smått och gott att tugga på. Han satt nämligen själv och tuggade frenetiskt på några lakritskulor, eftersom han låg efter med ungefär sex cigaretter som han i vanliga fall skulle ha rökt, om han inte hade suttit fast på en buss där rökning var förbjuden. Detta, kombinerat med att han inte hade sovit något samma natt, gjorde honom mycket stirrig.

Väl framme i Jönköping, där vi båda skulle byta till olika bussar, tog vi sällskap och pratade lite i väntan på bussen. Vi fördrev tiden med att spela lite poker, med en liten kortlek han hade med sig. När vi satt där och spelade så ringde hans mamma, och klagade på att han inte hade betalat någonting. Det var en högljud diskussion, där han bland annat sa att han var i Malmö, på väg till Tyskland.

Det roligaste av allting var att vi aldrig presenterade oss för varandra. Jag vet inte vad han heter, han vet inte vad jag heter. Vi umgicks på lika villkor, lika tillfälligt som det var anonymt. Det måste ha varit en av de underligaste bussresor som jag har varit med om.