Nu har jag slagit mig ner i soffan, endast iklädd kalsonger, och gungar sakta på huvudet i takt till musiken som strömmar ut genom högtalarna. Jag har precis blivit klar med disken, där ett fullt diskställ och en curryfärgad diskborste vittnar om en god måltid från gårkvällen. Utanför fönstret möts blicken av ett urvattnat Sunne. Frost och dimma har lagt sig som ett tunt lager över hela scenariot som utspelar sig bakom glasrutan. Ett lager av atomvinter. Inget liv där ute, bara resterna av en öde stad som är för kylig för att någon vettig människa skulle vilja bege sig ut.
Ikväll väntar det maskerad, och innan dess all förberedelse som hör därtill. Jag ska strax sätta igång med att göra klar min utklädnad, något som jag egentligen borde gjort för längesedan, men som jag ständigt har knuffat framför mig. Detta betyder att jag snart måste ge mig ut i kylan. Sätta mig på en cykel med frost på sadeln, med halsduken uppdragen över ansiktet och känna hur kylan biter tag i huden. En ofrivillig turist i atomvintern.
Idag känns som en sådan morgon då verkligheten ligger obehagligt nära inpå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar