Jag har läst Johan klaga på det flera gånger om, fler än vad jag kan räkna. Varje gång så har jag skrattat åt honom, och tyckt det varit roligt att han behöver diska i princip hela tiden. För mig har det inte ansetts vara möjligt att producera så mycket disk som den människan. När jag nu däremot har börjat lata till mig på denna fronten, så har jag börjat inse hur sant han faktiskt har haft.
Ni förstår, min disk lever sitt eget liv, helt oberoende av mig. Den växer och frodas, förökar sig och växer sedan lite till. Varje gång jag tittar in mot köket tycks det ha bildats ännu en ny diskfamilj där bland alla tallrikar och glas. Eftersom Rickards diskställ dessutom är litet och kasst, så är jag begränsad till att bara diska lite åt gången, något som inte alls passar mig. Jag vill diska allting på en gång, och få det ur världen.
Nä, när Rickard kommer tillbaka så ska vi gå och handla oss ett nytt, bättre diskställ. Hand i hand, jag och min sambo.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar