Jag tror att jag omedvetet går runt och saknar någon form av fysisk närhet. Nu pratar jag inte om sex eller sådana saker, utan helt enkelt "vanlig" fysisk närhet, så som kramar och att hålla hand. Känslan av att hålla om någon, och att bli omhållen. Sådana saker. Jag känner mig inte nerstämd, ledsen eller ensam, utan det hela gestaltar sig i mina handlingar. Saker jag kommer på mig själv med att göra.
Som exempel så satt jag i ungefär en timme på förmiddagslektionen och luktade på mina egna vantar, eftersom jag tyckte att de hade en varm och mysig doft. Jag tryckte dem nära näsan och andades in med djupa andetag, samtidigt som jag lyssnade på redovisningar från mina klasskamrater. Det hela fortsatte under kvällen, då jag satt i Victors soffa och kramade om en soffkudde mest hela tiden. Jag kände mig trygg och mådde bra med den där kudden. Det var en bra kudde.
Jag misstänker att det blir såhär för att Julen närmar sig. Jag brukar bli lite extra nostalgisk vid den här tiden på året.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag brukar gosa med min halsduk! Du har nog ganska rätt i det där att sakna något krambart... "Victors" kuddar är helt bäst, perfekt storlek och form. Om de ändå bara vore lite luddigare.
Dina egna vantar? Du menar mina egna vantar? :D
isa: haha, precis! det skulle väl vara det enda som saknas!
rickard: jag har faktiskt köpt egna vantar nu!
så det är the smell of nya vantar, then?
Nä men så är det sådär till jul, jag slutar krama riktiga människor och går runt och håller om träd och sådan skit:P
rickard: lukten av nya vantar kombinerat med något annat. de luktade inte alls lika gott idag.
issa: haha, så sant så! ligger nog något i det där.
Skicka en kommentar