Tal till nationen

Det har varit en upptagen helg, på tok för upptagen. På grund av detta kom bloggen lite i skymundan igen, och jag har därmed oundvikligt halkat efter i inläggen. Så kan det gå ibland, men det går inte att göra någonting åt. Jag måste bevisa för mig själv och för er att det faktiskt är jag själv som styr över bloggen, och inte bloggen som styr över mig. Likt en rättvis ledare måste jag ryta till ibland för att behålla auktoriteten, men samtidigt låta den komma krypande tillbaka för att söka tröst och förlåtelse. Hård men rättvis. Slå med den ena handen, ge tröst med den andra.

Jag kommer ta igen för förlorade inlägg, för att sopa igen spåren efter detta vaccum i bloggrymden. Så nu lägger vi detta bakom oss och blickar framåt!