Antagonisten

Jag tror jag har hittat antagonisten i det skådespel som jag kallas för mitt liv. Min ärkefiende, min nemesis. Det är ingenting som man skulle kunna gissa sig till vad det är. Det är nämligen så att min ärkefiende inte är en individ, utan istället en sak, ett dött föremål. Det är fästena till brandvarnare jag pratar om. Ni vet, de som man skruvar fast i taket för att sedan fästa själva brandvarnaren på. Detta i sig är en väldigt smart idé, då det är tänkt att förenkla proceduren att ta ner brandvarnaren och byta batterier. Om det hade fungerat som det är tänkt, alltså.

För det fungerar nämligen aldrig. Jag vet inte hur lång tid som jag sammanlagt har lagt på att stå och rycka, vrida och dra i brandvarnare för att få ner dem. De sitter fast så krångligt att det nästan vore enklare att skruva upp och ner dem för hand. Jag har genom åren ofrivilligt lyckats förstöra två stycken hållare på grund av mina försök att få loss brandvarnarna, och jag har fortfarande inte förstått hur jag ska gå tillväga för att snabbt och enkelt ta ner dem. Om jag tittar på konstruktionen är det givetvis barnsligt enkelt, vrid moturs och dra sedan neråt. Så enkelt att en femåring skulle klarat av det, bara de fått tag i en tillräckligt hög stol. Men väl på plats gäller dock inte denna princip. Då ska man kunna den hemliga koden, som vanligtvis är lika krånglig som knappkombinationerna för fusk till gamla konsollspel.

Upp, höger, höger, upp igen, vänster, höger, vänster, upp, håll inne knappen för att testa larmet i fem sekunder och dra sedan försiktigt neråt.