Att googla sig själv

Jag tycker att det är roligt att "googla" har gått och blivit ett verb. Nu gäller det bara att hoppas att de fortsätter med sitt cyberherravälde, så att vi inte behöver komma upp med något nytt ord. Kanske blir "googla" ett riktigt gammaldags, uråldrigt ord om ett tiotal år. Ni vet ett sådant ord som ens föräldrar säger, som är så gammalt och fjantigt att man skäms och bara vill springa iväg och gräva ner sig i stor hög av förnekelse över att man har sådana pinsamma föräldrar.

Hur som helst, Rickard skrev ett spännande inlägg om att googla sig själv. Med handen på hjärtat så händer det faktiskt ibland att jag söker rundor på mitt eget namn. Till mitt försvar är det oftast inte för att hitta saker om mig själv, utan för att se vad mina namnar (vad heter namne i plural?) hittar på. Jag tänkte att jag skulle testa mig på att blogga samtidigt som jag gör en sådan sökning.

Här har ni mina upptäckter:

• Första resultatet på svenska Google blir MySpace-sidan till dansaren och koreografen Alexander Ekman. Jag känner till honom sedan innan, han har följt med i mina Google-sökningar ett tag nu.
• Först som sjunde träff dyker jag upp, med min Flickr-sida.
• Jag har tydligen ytterligare en namne i Vaxholm, han gillar att spela både fotboll och golf.
• Mitt företag hamnar på en blygsam tjugofemteplats.
• När jag gör en bildsökning dyker det nästan uteslutande upp bilder på min dansande namne. Han är uppenbarligen en populär jävel, den där Alexander. Några av mina bilder får också vara med, så som mitt företags logotyp och åter igen bilder från Flickr.
• På den femte sidan på en Google-bildsökning kommer det upp en bild på mig, tagen och retuscherad av Issa.

Där har ni det, lätt sammanfattat.