Hoppsan!

Det blev lite mycket att göra mest hela tiden i Ljungby. Resultatet blev att jag glömde bort att skriva här! Så kan det gå, men nu är jag tillbaka i Sunne och bloggen ligger åter igen på min prioritetslista!

Alexander och minimorötterna

Sedan ungefär ett år tillbaka har jag slutat äta pommes från hamburgerrestaurangerna. Det är något galet onyttigt, så jag avstår. Istället tar jag alltid minimorötter, och dippar dem i lite ketchup. Inte alls lika gott, men nyttigare och gott på sitt sätt. Alltid när jag beställer mitt mål med minimorötter så reagerar de som står i kassan likadant. De blir chockade och låter allmänt förvånade. "Va?!" säger de och jag får upprepa att jag vill ha minimorötter istället för pommes.

Samma visa var det idag när jag och Daniel var i Växjö, och åt på Max. Vad som dock är roligare är att kvittot blev minst lika förvånad. Det är Daniels kvitto till vänster, mitt till höger.

Liveblogg: Bussresan

10.40
Då sitter jag på bussen och bloggar, som utlovat. Jag har egentligen suttit här i nästan tre timmar, men kände att jag förtjänade lite sömn innan jag gav mig på detta stora uppdrag. Sagt och gjort, nu sitter jag här, utvilad och vaken.

För att kunna få tillgång till Internet på bussen behövdes det dock att jag fick acceptera ett avtal. Jag fick lova att jag inte kommer använda Internet-anslutningen till att, bland annat, piratkopiera, spamma, hacka, eller utföra en DDOS. Hårda bud, men jag fick snällt acceptera dessa krav. Nu känner jag mig dock begränsad och vet inte alls vad jag ska hitta på resten av resan. Fascistavtal.

Jag kommer att uppdatera detta inlägget under resans gång, så att det inte blir alltför många små inlägg. Jag kan avslöja redan nu att vi har varit i både Mariestad och Skövde, och har nu satt kursen mot Jönköping!

10.57
Nu är vi i någon konstig by, inte en aning vad det är för något ställe. Allt ser helt dött och övergivet ut, ungefär så som jag har föreställt mig Tjernobyl, men i svensk anda. Man får se så mycket trevligt när man är på resande fot.

11.01
Nu kom det en glad gubbe ombord på bussen! Förmodligen för att han äntligen ska komma bort från den här hålan.

11.07
Victor berättar för mig att nattbussen han åkte inatt var av en nyare modell än den jag åker i just nu. Han fick eluttag. Jag sjunker ihop i mitt säte av bitterhet.

11.09

Johan Wigmo 24 okt - 11.09.01
fast det är lättare att må illa på en buss, än på tåget

Plötsligt förstår jag varför Johan inte gillar att åka buss. Den stackarn blir ju åksjuk!

11.26
Nu svängde bussen in på någon konstig, liten småväg. Jag börjar frukta att busschauffören kör in oss i skogen för att råna och våldta oss.

11.33
Nästan rätt, vi hamnade i Mullsjö.

11.39
Snart är vi framme i Jönköping, där det är väntetid i strax över en timme. Jag funderar över hurvida jag ska äta något där eller inte. Jag har ju med mig ett äpple som jag fick av Joanna, men det kanske inte räcker. Vi får se!

11.55
Nu är vi framme i Jönköping. Jag fäller ner locket och fortsätter om ungefär en och en halv timme!

13.12
Nu sitter jag på bussen igen! Jag tror dock att jag hamnade på en buss utan Internet, och att jag är ansluten till nätverket i bussen jämte oss. Vi får se, om det inte kommer upp fler uppdateringar så vet ni. Typiskt Swebus att snåla in på oss smålänningar. Diskriminering.

13.14
Jag hade det för övrigt väldigt trevligt på resecentrum i Jönköping. Förutom mitt äpple så tog jag mig en god korv, och sedan satt jag och lyssnade på hur två pensionärer satt och beklagade sig. Man blir så stel med åren, tydligen.

"Man ska vara glad bara man kommer upp på morgonen."

Det får bli det avslutande citatet, tack för mig!

Alexanders köktips #1

Är dina potatisar gröna? Stek dem en stund så blir de bruna istället!

Städdag

Idag är det städ- och packdag. Jag ska bege mig söderut, mot Småland imorgon. Utom-Värmlands helt enkelt. Mina föräldrar vet inte om det heller, så ska bli roligt att se hur de reagerar på att jag står där helt oannonserat, med en tafflig mustasch och hungrig mage. Hur som helst så ska det bli mycket trevligt att hälsa på alla där hemma, det har ju trots allt gått två månader sedan jag var hemma senast. Mycket har nog hänt.

Om det finns trådlöst nätverk på bussen så kan ni för övrigt förvänta er att jag kommer live-bloggar under resans gång. Så där har ni något att se fram emot!

Pastan

Det är en viss grej med att ha egen lägenhet. Man bestämmer helt själv när man ska äta, hur man ska äta, och framför allt vad man ska äta. Fast nu är det ju också så att fantasin lätt tryter när det väl kommer till krita, och man blir fast med ett antal rätter som går om varandra i en oändlig loop. Jag tycker dock att jag har klarat mig väldigt bra såhär långt, med en varierad och fin kost, mycket grönsaker och samtidigt inte alltför mycket skräpmat.

Men när jag nu tänker tillbaka på den senaste veckan, och vad man har ätit så blir jag lite fundersam. Det är den där jävla pastan, den förföljer mig. Jag har ätit äggnudlar med wokade grönsaker, penne rigate med köttbullar, makaroner med pesto. För att få lite omväxling på det hela så tog jag mig en lasagne nu nyss, men självklart så är det ju pastaplattor i det med! När jag nu tittar in i mina skåp och funderar över morgondagen så ser det ut som att det blir makaroner och köttbullar då med.

Det känns som att jag har målat in mig i ett hörn. Jag sitter fast i en makaron och kan inte komma ut. Jag klättrar upp för en spagetti som aldrig tar slut. Jag vill bara växa ut pastafjärilar på ryggen och flyga iväg.

Att skämta om det förbjudna

Jag anser att humor måste vara det bästa sättet att hantera olika situationer med. Det finns egentligen inte någonting som man inte kan eller får skämta om, bara det att vissa möjligtvis inte uppskattar den sortens humor. Det är dock när man skämtar om sådana saker som humor, enligt mig, är som bäst. Att skämta om rasism, sexism, död och våld i allmänhet. Man ska förstå att om man drar skämt som anspelar på rasistiska åsikter, så betyder inte det att man är rasist, utan att man driver med rasismen. Att dra skämt om våldtäkter betyder inte att man inte sympatiserar med människor som blivit våldtagna. Det är en skillnad som vissa inte förstår.

Jag kom att tänka på detta när jag sökte runt på Pedobear nyss. Pedobear är ett "Internet-fenomen" som det så fint heter, och kortfattas så är det en björn som är pedofil. Åter igen, bara för att man skämtar om en sak betyder inte att man uppmuntrar till det. Men roligt, det är det.

Får väl även ta och avslöja med ett av mina favoritskämt.

Q: What do nine out of ten people concider to be a good time?
A: Gang rape.

Uppenbarelsen

Jag stod precis i köket och bredde en smörgås, när jag tittade upp och såg spegelbilden av den nystädade lägenheten i glasskivan på mikrovågsugnen. Jag vet inte vad det var, men någonting i mig gillade vad jag såg, och jag blev helt lugnt och rofylld. En sorts uppenbarelse i det lilla.

Nu sitter jag i soffan, med mackor och Earl Grey-te, lyssnar på Nine Inch Nails och bara njuter av livet.

Alexanders sjukdom

Visste ni att jag har en sjukdom? För det har jag tydligen. Det var tack vare Google som jag upptäckte detta, så att jag inte behöver leva mitt liv ovetandes om detta faktum. Alexanders sjukdom heter den uppenbarligen också, vilket minst sagt talar för sig själv.

Ni kan läsa på om vad jag lider av här, men för er som inte orkar läsa igenom det så kan jag ju sammanfatta den lite snabbt genom att citera den första meningen.

Alexanders sjukdom är en allvarlig fortskridande hjärnsjukdom som främst drabbar småbarn.

Inlägg #100

Könssjukdomen

Jag använder Google Analytics för att få statistik från bloggen. Jag gillar statistik, och genom denna tjänsten kan jag få reda på allt jag behöver veta och lite till. Som den här fina visualiseringen av besökarnas geografiska position, till exempel. Visst är den härlig? Visst ser den fräsch ut?

Alexander presenterar stolt; Sunnelogen - Sveriges virituella könssjukdom!

Kundvagnen

Alltid när jag handlar så blir det att jag tar en bärkorg som jag går runt och kånkar på mina varor i. De är slitna och otympliga att bära på, men det blir ändå att man rycker åt sig en när man går in i butiken för att handla. I vissa affärer finns ju de där lyxigare varianterna, som har ett långt handtag på, så att man likt en resande pensionär kan dra dem efter sig. Smidigt, men de har faktiskt också sina nackdelar. Så fort man kommer fram till kassan, har lagt upp varorna på bandet och ska ställa ifrån sig sin korg så har de ställt stapeln med använda korgar så konstigt att man först får dra ut den en bit, sätta dit sin korg och sedan putta in korgtornet igen. Därför blir det aldrig att jag använder dessa lyxkorgar.

Kundvagnen däremot, den har jag nog aldrig tagit när jag har gått och handlat själv. Bara på IKEA och Gekås. Därför bestämde jag mig i måndags för att göra just detta! Jag gick till och med så långt att jag tog med mig ett sånt där litet plastmynt från Skatteverket som jag använde, istället för ett riktigt mynt. Jag drog försiktigt ut min kundvagn och puttade den med mig in i affären. Jag kryssade runt med den bland hyllorna, la varsamt ner sakerna från min inköpslista i den och kände mig viktig. För så kändes det. Med vagnen kände jag mig på något vis lite bättre, som en mer erfaren konsument. Jag hade gått förbi det där stadiet när man använde korg, och hade nu utvecklats till en fullvuxen storhandlare. Jag stannade lite extra på varje ställe och jämförde varorna, innan jag självsäkert valde ut en vinnare. Förstapriset var en plats i min vinnarvagn.

När allt var betalt och jag var tvungen att säga hej då till vagnen, slog verkligheten mig som en bil i hög fart. I min hand hade jag nu en alltför tung tygkasse, och en alltför lång väg hem framför mig. Med tunga kliv begav jag mig hemåt, och jag saknade min nyblivne vän mer och mer för varje steg jag tog.

Dubbelpedal

Jag har insett att jag gillar sammanslagna ord väldigt mycket. Man kan helt enkelt få fram så många underbara ord på detta vis. Det är just när det är två ord som är sammanslagna, så att de bildar ett nytt ord, som jag är så förtjust i. Rickard har redan fått uppleva detta, när jag satt på bussen med min mobil och hade tråkigt för någon vecka sedan. När jag väl sätter igång är det helt enkelt svårt att få stopp på mig.

Jag tänkte att jag skulle rabbla upp några exempel, så att ni förstår vad jag menar.

Gaffeltruck, nagellack, piratkopia, avelshingst, fisknät, tryckluft, svampsoppa, torghandel, eldstad, idrottsminister, luffarschack, kaffekopp, lastbil, finskjorta, lyxmiddag, stänkskärm, getingbo, näsduk, tuschpenna, sängkläder, kundvagn, övningskörning, läderpiska, gummistövlar, nyckelknippa, landsväg, toalettstol, lyftkran, bostadsrätt, rökridå, lerpöl, kantarellstuvning.

Pannband

Tidigare idag var jag på Pannband för första gången. Pannband är när skolan har hyrt en idrottshall i en och en halv timme, så att skolans elever kan använda den till att utöva diverse gruppsporter. Idag blev det innebandy, och jag drog minst sagt på för allt vad kroppen klarade. Tyvärr så ville jag nog mer än vad jag kunde, så skotten hamnade inte alltid rätt, och bollen lydde mig inte hela tiden. Jag var nog desto bättre på att sabotera för motståndarlaget, även om jag faktiskt fick in några utspridda mål jag med.

Just nu sitter jag med en kopp te och fasar inför morgondagen. Det kommer bli en dag av blåsor, träningsvärk och brist på förmåga att röra på sig. Men just nu känns det som att det var värt det.

Projekt Keynote

Jag och Victor har ikväll suttit och avnjutit en keynote från Apple. Eftersom vi båda gillar Apple lite extra, för att inte tala om faktumet att vi älskar att tekniknörda oss, så blev det att vi gjorde ett helt projekt av det. Det började med att Victor ville att vi skulle följa det från diverse tekniksidor, vilket jag var helt emot. Det var klart att vi skulle se allting på video, så att vi kunde få in hela den fantastiska känslan så som den var menad att upplevas. Därför blev det att vi i två och en halv timme fick hålla oss isolerade från alla sorters tekniknyheter, och i god tid informera våra jämnlika om att de inte får yppa ett ord om vad som är nytt och uppdaterat.

Vi klarade av att hålla oss oinformerade, och runt klockan 22.45 ikväll satte vi igång filmen från presentationen, beväpnade med varsin Jägermeister-spetsad kopp te i händerna och ögon stora som tennisbollar. Vi applåderade och studsade i soffan, levde oss in i händelserna, och svor även stundvis. Efter en dryg timme var det hela över. Teet var uppdrucket och en känsla av nördigt välbehag hade lagt sig över våra sinnen.

Nu återstår bara att se vem som köper något först.

Mitt körkort

Johan ville att jag skulle lägga upp en bild på mitt körkort, så det gör jag. Idén har jag snott från Max, som gjorde det ännu snyggare än vad jag lyckades med!

Johan igen

Jag minns när jag och Johan hade vår lilla utmaning. Det tog hårt på honom, stackaren. Han låste in sig och gick inte ut alls på några veckor. Det var all mat sa han, han kunde inte hantera det. Jag minns att jag åkte för att hälsa på, och tog med ett litet kycklingben som jag la på en tallrik framför honom. Denna bilden tog jag med mobilkameran, precis innan han hoppade på tallriken och slukade kycklingbenet helt.

Popularitet

Jag insåg just att det finns sex stycken inlägg på Rickards blogg som är taggade med Alexander. Om man ska ge detta något att jämföras med, så finns där elva inlägg med taggen mustasch. Med andra ord så står jag för strax över hälften så många inlägg som själva huvudtemat på bloggen.

Jag känner mig viktig på något vis.

Maskerad och slappdag

Igår var det maskerad på Arenavägen. Det var min klasskamrat och nyblivna granne Johanna som hade inflyttningsfest, kombinerat med födelsedagskalas och maskerad. Lite av varje helt enkelt. Jag och Nicklas grundade med en förfest innehållande Xbox 360, tillverkning av jello-shots (som vi kommer undvika framöver), och ett lätt alkoholintag. Efter det bar det över till Johanna och själva maskeraden. Nicklas kom som lastbilschafför, Johanna var SWAT-polis, Isa var katt, och själv var jag Jokern. Det blev en rolig och mycket trevlig kväll.

Idag blev det istället en lat dag. Isa kom över, så tittade vi på den nya serien Fringe, stekte till en flottig middag och bakade en grymt god paj. Efter det slöt Johanna upp med oss och vi tittade på The Dark Knight, som ingen av dem hade sett. Ett viktigt steg i filmutbildandet som jag och Victor har satt igång.

Dessutom, som en liten fotnot. Jag är inte mycket för sådana här rena "dagboksinlägg", där jag bara sammanfattar vad jag har gjort. Jag tycker att det kan kännas ointressant för många. Skriv i kommentarerna om ni tycker att jag inte ska rabbla på om sån här goja!

Hemlängtan

Ibland sitter man och tittar på gamla bilder, och får lite hemlängtan. Som nu, när jag hittade den här gamla bilden på Johan när han träffade Carola. Titta så glad han var. Lilla Johan...

H C Ericson

Om ni inte vet vem H C Ericson är, så är det en av Sveriges främsta grafiska formgivare. Vi var på en utställning och föreläsning med honom, och han gav oss då i uppgift att göra varsitt förslag på en affisch som ska användas till nästa års utställning. Hittar han någon som han gillar, så ska han använda den. Här är mitt förslag som jag skickade in.

Tanken bakom den är att han använder sig mycket av bokstäver, vilket också speglas i hans utställning. Därför lät jag budskapen vara dolt bland en massa bokstäver.

"Man ska inte klaga"

Hjälp mig, jag har fastnat! Jag har insett ett tag nu att varje gång någon frågar hur det är, eller hur jag mår, så svarar jag med "man ska inte klaga". Instinktivt. Jag känner hur orden, mot min vilja, bildas i min mun så fort någon ens gör en antydan på att hälsa på mig. Jag är rädd för vart detta är på väg. Det är en mörk och kuslig väg som jag är på väg ner för.

Därför ber jag er nu att hjälpa mig! Så fort ni hör mig säga "man ska inte klaga" så måste ni pika och reta mig för det. Låt mig få veta att jag lever. Jävlar, nu driver vi ut den här demonen tillsammans!

Liveblogg: Muffinsbak!

Jag ger er en liten förvarning nu, för om några minuter sätter jag igång. Jag kommer att försöka mig på att liveblogga, samtidigt som jag arbetar förbrilt med att skapa läckra bakverk. Så sätt er bekvämt, för när jag väl är igång kommer ni inte vilja lämna datorn!

16.16 Dags att leta upp receptet. Jag ska försöka göra morotsmuffins har jag bestämt mig för!

16.18 Morotsmuffins á la DagensMuffin. En av mina absoluta favoritsidor!

16.22 (Nästan) alla ingredienserna fanns att hitta! Jag saknade dock matlagningsyoghurt, så jag testar mig på vanlig yoghurt med smak av sommarbär. Detta kommer bli intressant!

16.26 Dags att vispa ihop ägg och socker så att det blir pösigt. Jag har ingen elvisp, så det gäller att bita ihop!

16.31 Jag har nu tagit fram mitt designskärunderlägg och börjat ge mig på äpplet och morötterna.

16.44 Pust. Note to self; köp ett ordentligt rivjärn. Rickards osthyvelrivjärn är värdelöst.

16.53 Alla ingredienserna är i, nu blandar jag runt dem som om mitt liv stod på spel!

16.57 Ut med muffinsformarna!

17.04 Muffinsformarna är nu fyllda med härlig godisgegga! Dags att putta in dem i ugnen i 15 minuter!

17.15 En muffins har börjat svämma över!

17.25 Färdigt! Mycket goda muffins dessutom kan jag tillägga!

Trevligt att ni följde mig i bakandet, det kan vara så tråkigt att baka ensam!

"Gormet" och Design

Jag har fått en stor stenbumlig bortlyft från mitt bröst. Vi har idag haft inlämning och presentation av det första arbetet i kursen Grafisk Formgivning. Uppgiften var att vi skulle göra en affisch och ett inbjudningskort till den fiktiva restaurangen Gormet och Design (felstavat), och sedan hålla en kundpresentation av slutprodukten. Eftersom jag hade missbedömt hur mycket det faktiskt var att göra, så blev det att jag fick jobba i princip konstant från när jag vaknade till när jag gick och la mig igår. Det var självförvållat, så jag ska inte klaga.

Jag tänkte att jag slänger upp en lågupplöst bild på affischen, samt en lika lågupplöst dokumentation av arbetet. Kommentera gärna!

Världens sämsta kassörska

Jag kom just hem efter att ha varit och handlat på ICA. Som vanligt när jag handlar tar jag med mig en tygkasse, så att jag sparar in på alla plastkassarna som annars bara ligger och samlar sig till en stor hög. När jag kom till kassan la jag upp varorna som vanligt, klämde fast tygkassen under armen och satte som vanligt igång med att dra korten och knappa på kortterminalen. När jag var klar och fick kvittot i handen märkte jag att en plastkasse hade smugit sig in bland mina varor, som förmodligen kom från killen som stod innan mig i kön, så att jag hade fått betala för den med.

Då utspelade sig följande korta konversation:

Jag (till kassörskan): Ursäka, den här är inte min.
Kassörskan: Jo.

Eftersom det handlade om så lite pengar så argumenterade jag inte med henne, utan gick med på att jag fick betala för den, även om jag hade en tygkasse med mig. Det är väl inte så farligt egentligen, jag kommer väl ha användning för den någon gång framöver, även om jag inte planerade köpa den.

Det som jag stör mig lite på är hur hon hanterade situationen. Istället för att säga "Oj, det måste ha blivit något fel då, jag ber om ursäkt.", så talar hon emot mig. Som att jag inte själv vet vad jag har handlat och inte handlat, utan hon väljer att lägga över problemet på mig. Detta är riktigt dålig servicetänkande, och inte alls så som man ska bete sig mot kunder.

En liten småsak som jag stör mig något gruvligt på.

Alexander bakar

Idag blev det äntligen att jag bakade igen. Det var alltför längesedan nu, flera veckor. För de som inte vet det, så gillar jag att baka.Jag tycker att det är roligt och givande, då man faktiskt får en fin belöning direkt när man är klar. Det är även väldigt uppskattat av ens nära, då de oftast inte klagar när de får en bit av ens mästerverk att smaska på.

Idag blev det att jag bakade mjuk pepparkaka, som jag faktiskt har tänkt göra ett tag nu. Receptet skilde sig lite från det som jag är van vid, men den blev god ändå. För att fira att jag fick tummen ur, så bjöd jag Victor, Isa, Chrill, Johanna, Bøg, och Johannas låtsaspappa på denna läckra kaka, till stående applåder. Okej, det blev inga applåder, men mungiporna sträckte sig från öra till öra mellan tuggorna. Jag visste att innerst inne så applåderade de tyst för sig själva.

...och jag tog åt mig!

Mârten

Dagens lärdom är att Mârten, vad det nu är, är den dagen då hela Sunnes befolkning smäcker upp varsitt stånd nere i centrum. Det är också den dagen då alla Volvo-raggare köper kläder för det kommande året.

Själv köpte jag ett par varma strumpor. Förra helgen köpte jag en mössa i Örebro. Det är inte likt mig. Jag börjar tro att mina överlevnadsinstinkt gör att jag omedvetet förbereder sig för en lång, kall vinter här i Värmland. Vem vet, kanske går jag i ide när den första snön kommer.

Skolarbete

Ikväll har jag suttit och jobbat med min affisch och mitt inbjudningskort, som vi har som uppgift att göra till kursen Grafisk Formgivning. Till dessa behövde jag en del fotografier, vilket gjorde att jag fick plocka fram den tunna plånboken och köpa mig några av de saker som jag behövde fotografier på. Därför begav jag mig ner mot Sunne centrum, där jag införskaffade en lime, en planta med citronmelis och en bunt sparris. Dessa la jag sedan upp på tallrikar och papper i mitt kök, och fotograferade så bra som jag bara kunde under de bristande förhållandena.

Jag har fortfarande en del bilder kvar att ta, bland annat behöver jag en vacker, tunn pensel och en abborre. Just abborren är jag lite osäker på hur jag ska fixa, men just nu lutar det mot att jag ska sätta mig med ett metspö imorgon och hoppas på god fiskelycka. Om inte annat så för att kunna skriva med att jag har gjort detta i min dokumentation.

Till måndag har jag på mig att göra klart affisch, inbjudningskort, dokumentation och kundpresentation. Jag är inte klar med någonting. Det kommer att bli en mycket intressant helg detta.

Skyldig till att vara värmlänning

Skatteverket var vänliga nog att skicka brev till mig, och berätta för mig att jag numera officiellt är en värmlänning. De var väldigt formella i brevet, och kallade det för ett beslut. Som att det har suttit några och diskuterat fram detta beslut, och funnit att det är den enda vettiga lösningen på situationen. Man känner sig viktig på något vis.

De passade även på att skicka med ett till papper, med instruktioner om hur jag ska gå tillväga för att överklaga beslutet. Överklaga. Nu rann plötsligt all glädje ut ur kroppen på mig. Nu känner jag mig smutsig istället. Som att jag har begått ett fruktansvärt brott, och att domaren och juryn på Skatteverket, efter ett långt överläggande, har beslutat att döma mig till att vara värmlänning. Jag har blivit förvisad från Småland, utjagad, är inte längre önskvärd i mitt forna hem. Om jag inte finner detta straffet rättvist, så kan jag överklaga det till Hovrätten.

Mitt liv som har varit är över. Kanske är det dags att skaffa fängelsetatueringar?

Målsättningar (del 2)

Sådärja, nu har jag bott i Sunne i en hel månad. Ännu lever jag, och någon hemlängtan finns ännu inte att hittas. Jag kan inte påstå något annat än att jag trivs väldigt bra här, vilket självklart känns mycket roligt. Jag går rakt på sak, och hoppar direkt till att gå igenom målsättningarna, för att se hur det det egentligen har gått för mig.

Inte slutat blogga.
Uppenbarligen så är jag fortfarande igång, och skickar ut i snitt ett inlägg per dag. Det kan jag vara nöjd med, tycker jag nog allt.

Pussat minst tre personer.
Detta är en tolkningsfråga. På insparken pussade jag min klasskamrat Jan genom en plastbit, vilket förmodligen inte riktigt räknas som en puss, men å andra sidan så hånglade jag även upp Viggen rätt rejält. Dessa två jämnar ut varandra, och tillsammans med en puss till så ligger jag därmed på tre pussar. Vinst till mig!

Nakenbadat igen.
Inte ens i närheten av det. Jag har duschat naken, det har jag gjort, men något badvatten har jag inte ens varit i närheten av. Mina målsättningar har haft sitt första misslyckande.

Plockat, tillagat och ätit svamp och/eller bär.
Det har inte varit mycket bär i höst har jag läst, och detta var märkbart när jag var ute i skogen, med näsan djupt nere i mossan, på jakt efter skogens läckerheter. Jag och Lina gav oss ut på svampjakt, som lyckades väldigt bra då vi kom hem med en hel del välvuxna kantareller. Målsättningen avklarad!

Slutresultatet för de första målsättningarna blev alltså tre av fyra avklarade. En vinstprocent på 75% tycker jag inte är att fnysa åt. Nu får jag bara hoppas at det håller i sig.

Nästa datum för avcheckning av mina mål sätter jag till den 31 december, 2008.