I heart Sunne

Jag är farligt nära att beställa en sån här t-shirt, bara för att den är så underbart töntig. Titta bara på den! Så praktfullt ful! Det är ett sådant klädesplagg som man antingen ser på en gammal gubbe, eller en gravt utvecklingsstörd människa.

Vad mer än detta kan man önska sig?

Berömda män som varit i Sunne

Jag berättade igår för min kollega Jon att jag skulle flytta till Sunne. Uppenbarligen är Jon en sådan typ som läser väldigt mycket, något som känns främmande för mig, då stearinljus nuförtiden har bytts ut mot glödlampor och den tomma hörnan i huset som man förr i tiden diskuterade vilt om vad den skulle användas till numera pryds med en praktisk TV-apparat. Hur som helst så kläckte han ur sig att han hade läst en bok som heter Berömda män som varit i Sunne. Jag började genast att lugnt och sansat förklara för honom att detta antingen bara var ett påhitt, eller rentav resultatet av hans hallucinationer, skapade av ett drogmissbruk. Det kan ju inte vara någon som skrivit en bok som heter något sånt, och än mindre att någon faktiskt skulle ta och läsa den.

Nu kollade jag dock upp detta, och det verkar som att han talade sanning ändå. Det finns en bok som heter så, och som han då uppenbarligen har läst. Vad är det för bok egentligen? Det måste utan att överdriva vara världens tunnaste bok. För böveln, även om den hade hetat Vanliga män som varit i Sunne så hade den varit så tunn att den med fördel hade kunnat användas som bokmärke. Jag är mållös. Min värld faller samman. Jag vet inte vad jag ska tro längre.

Trots detta faktum så är det alltså någon ensam, sorglig människa som har satt sig ner och skrivit ihop denna boken. Min gissning är att han hade en kvart över när han väntade på bussen.

Jobbmaraton

Jag är mitt uppe i ett jobbmaraton. Jag är snart inne på den femtonde timmen, och jag ska jobba till klockan sju. Efter det ska jag åka hem och packa ihop det allra sista innan det är dags för mig att flytta. Jag har en krypande känsla inom mig att det kommer bli en tung dag, men så får det vara. Ska man flytta så ska man göra det ordentligt.

Jobbade mitt "sista pass" på casinot inatt med, som helt enkelt gick åt skogen. Det var nog rentav definitionen av att gå åt skogen. Ett praktexempel på när något bara skiter sig. Man skulle kunna säga att det var Murphys lag förverkligad. Jag är allt annat än nöjd, men tyvärr finns det inte mycket att göra när man har turen emot sig. Känns bra att avsluta när man är på topp, verkligen.

Markerna

Jag känner att det börjar bli lite väl mycket hat i min blogg, men det får ni ta och leva med. Det är ju trots allt min blogg. Men jag lovar att bättre mig, och att jag ska sluta klaga på saker. Men innan jag gör det ska jag ta upp en sak som jag har ogillat ända sedan jag först slängde ögonen på dem. Femkronorsmarkerna. De fula, onödiga femkronorsmarkerna som casinot använder här i Ljungby och Växjö.

Jag har instinktivt vägrat att använda dem var jag än har varit och spelat där de mot bättre vetande har haft dem. Mitt ogillande av dessa markerna är känt bland mina kollegor, som sedan länge har slutat fråga om jag vill ha hälften av femkronorsmarkerna när vi jobbat två stycken på samma ställe, och ska fördela markerna mellan oss. Det har gått så långt att varje gång en femkronorsmarker har försvunnit i Ljungby, så blir jag direkt misstänkt för detta. Men jag har faktiskt inte tagit några marker från Ljungby! Detta var i alla fall sant fram till igår.

Eftersom jag nu flyttar imorgon ser jag det som en självklarhet att jag ska göra en sista tjänst åt mina kära kollegor. Sagt och gjort, så tog jag ut en hundring ur bankomaten, gick och låste upp bordet och köpte till mig marker för denna hundralapp. Alltihop i femkronorsmarker. Dessa har jag nu i säkert förvar här hemma.

Synd att de är så fula.

Fanta B'Good

Sedan något år tillbaka är jag medlem på Buzzador, en sida där man kan registrerar sig som "Buzzare", för att sedan få gratisprover på nya produkter hemskickade till en. Dessa produkter får och ska man sedan testa, bjuda till sina vänner och samla ihop allas åsikter om dem, för att sedan skicka tillbaka vad man har kommit fram till i en rapport till Buzzador. Nu har jag, lagom till flytten, fått ett paket med Fantas nya smaker att testa. Bor du i Sunne kan du räkna med att få smaka!

Jag har redan testat Berry Delight, och den var riktigt god. Den smakade lite som Fanta Exotic Thrill, fast med ännu fler smaker.

Magvadet, epilogen

Idag var sista dagen i magvadet mellan mig och Johan. Det blev en jämn match, då vi båda hade latat till oss lite de senaste veckorna. Vi saknade en opartisk domare, som vi hade planerat ha, så vi fick själva försöka ge oss på att bedöma vad som är kärlekshandtag och vad som är magruta. Efter ett kort bedömande framför speglarna på Träningscentret blev det trots allt jag som gick vinnande ut ur striden, med motiveringen "du är så benig".

Jag kan väl även tillägga att Johan idag var för tjock för att köra en övning. Men så är han vår tids Barbapappa också.

Gästinlägg: Parkbänk

Det börjar gå upp för mig att Arenavägen snart inte är så lugnt och tystlåtet mycket länge till. Inte så suspekt lågmält som det varit i ett par veckor nu, sedan vi som redan gått på skolan i ett år eller två har kommit tillbaka från sommarlov och sommarjobb. Snart rör sig andra människor här, nya alkoholiserade röster kommer att bräka här utanför varenda helg.. och det känns märkligt ändå.

Alexander kommer hit, och Victor! 

Jag vet inte hur många gånger jag har gått igenom det där, ältat och försökt mala ner och svälja det lilla stycket information som jag så länge vetat om. De ska gå här, bo här, umgås... med mig?

Två väldigt omtänksamma karlar, varav den ena jag mött två gånger (en gång mer än den andra) och vars blogg jag råkar gästa i skrivande stund. Alexander Ekman.

Konstigt ändå att Rickard & Isabelles kompis, den karl vars bakhuvud jag såg på slututställningen i trean på gymnasiet, detta var för två år sedan, nu är den som jag diskuterat ansökningar med - som kommit in på samma skola som jag och som ska bo i det lilla grå trähuset bredvid mig. Det är så lustigt när man blir påmind om hur liten världen är, att alla faktiskt har en koppling till alla - och när man nästan hunnit vakna upp för att förstå att det här händer på riktigt. Ändå borde väl någon nypa mig snart?

Jag ser fram emot filmkvällar, att få höra hur första intrycket var av skolan, att få introducera mina vänner för dessa två och att få göra narr av de båda på nollningen. Jag hoppas att ni är medvetna om att förra året tjänade man in poäng på nollningen ifall man tejpade upp någon eller blev upptejpad själv mot ett träd. Hey ho, let's go!

Nollningen är inte riktigt färdigplanerad för i år men jag hoppas att det blir något djävulskt utav det, håll tummarna och humöret uppe!

Annat jag borde skriva?

Tasty house får du klara dig utan, Herr Ekman. Men vad är väl lite nötter när Sunne har Timmy's egen special-mostallrik? Hälften mos och hälften pommes. Mm!

Vi har Fryken man dränker småpojkar i, den blinda mannen som vill plocka svamp & cykla tandem med flickor som mig och min vän Madeleine. Och så galne-Gunnar såklart! Han med öppen skjorta och krås, som vaxar hår och bröst i hopp om att få vräka sin lem i en stackars tös...

men ack, han lyckas då aldrig. Inte en chans. Vi har så mycket märkliga människor här, så många olika dialekter att ta in på en och samma gång - men det är fint. Riktigt fint. Ni kommer att trivas bra! :)

//Joanna, 5L

Compare People

Changes in your ranks:

#4 best to be stuck in handcuffs with (gained 8 places)
#6 best to hang out with for a day (lost 1 place)
#6 most trustworthy (lost 3 places)
#7 cutest (lost 3 places)
#7 happiest (lost 3 places)

Så står det i e-postmeddelandet som jag fick från Facebook-applikationen Compare People för någon timme sedan. De skickar dessa uppdateringarna till mig med jämna mellanrum, så att jag kan hålla mig a jour med hur folk ser mig. Mycket trevligt, men mest intressant. Jag känner att jag borde ta till mig av det som går att utläsa ur dessa välgrundade påståendena.

Jag har på den senaste veckan blivit sorgsnare, vilket har haft en direkt inverkan på hur söt jag är. En glad Alex är alltså sötare än en ledsen, något som är värt att lägga på minnet. För att krydda på detta lite så har jag dessutom blivit mindre pålitlig. Vad grundas detta på? Har jag svikit någon på sistone? Den enda förklaringen jag kan komma på är att jag kanske har druckit lite för mycket obetald läsk på arbetstid, vilket jag nu får lida för. Man tycker att folk borde ha förståelse för detta, men det är svårt att säga till andra hur de ska tycka.

Något som är desto värre är att någon har gått och blivit bättre att umgås med än mig, i alla fall om man ska umgås en hel dag med människan. Men det är klart, om jag nu har gått och blivit så ful och sorgsen så är väl det förståligt. Men! Om man däremot skulle slänga in ett par handklovar i sammanhanget, så vänder det på hela steken. Mina vänner vill helt enkelt sitta fängslade med mig. Frihetsberövade och fastbundna. Jag vet inte om detta är smickrande eller inte. Kanske är det för att de tycker jag är så tjuvaktiv att jag borde sitta i handklovar.

Ja, sådan är jag. Ful och ledsen, opålitlig men bra att umgås med under hårda förhållanden.

Offlineblogg: Tabu

De flesta skäms över det, i princip alla. Det är något som är tabu, men som ändå alla gör. En del oftare än andra. Vissa gör det halvhjärtat, andra gör det till en hel ritual. Varje gång ämnet tas upp blir det lika obehagligt för alla närvarande. De kliar sig på armen, skruvar lite på sig och fnissar.

Det var relativt längesedan nu som jag onanerade.

En vecka

Nu är det en vecka kvar till jag flyttar iväg från Ljungby och upp till Sunne. Sju dagar, sju futtiga små dagar. Det känns lite overkligt på något vis, men jag har inte börjat bli nervös ännu. Det kommer nog de sista dagarna. Att flytta är ju en ganska stor grej ändå, kan man tycka. Det känns positivt att höra från Issa att hon har det så bra i Gamleby, det får mig att hoppas på att jag får det lika bra, jag med.

Jag har lite kvar att göra denna veckan, innan det är dags att ge mig iväg. Jag ska nog testa att göra en såda där punktlista som Johan tycker är så roligt att göra.

• Lämna över Råttan till nya familjen.
  
• Gå till optikern och kontrollera mitt färgseende.
• Prata med chefscroupieren i Värmland om jag ska jobba något.
• Lära Lina spela Black Jack.
• Köpa en UNO-kortlek och ge till Harrys-personalen.
  
• Köpa linjal, sax och annat skolmaterial.
• Ringa skatteverket och få svar på mina CSN-frågor.
• Försöka dra ihop vännerna och hitta på något kul.
• Sälja gymkortet till Edvard.
  
• Byta postadress.
• Städa ur rummet.
• Flyttpacka.

Ja, det var faktiskt rätt så roligt, det får vi göra om. Fast först måste jag nog ta tag i den här jävla listan.

Hermafrodit!

Häromkvällen var Issa och hennes klasskamrat Emil och hälsade på, eftersom de var på resa förbi Ljungby. Vi tog oss en kvällsfika och pratade om Gamleby, Sunne och en massa annat skoj. Bland annat kom vi in på YouTube-kändisar, och då bland annat Chris Crocker. När Issa skulle beskriva för Emil vem Chris är, frågade hon oss vad det är det heter om någon är tvåkönad. "Hermafrodit!", säger jag direkt.

Jag stannar upp en sekund och undrar varför jag visste det. Det är en väldigt lustig sak att kunna, man kan lugnt säga att det ligger utanför allmänbildningen. Sen kom jag på det, orsaken varför jag har lagt något så konstigt på minnet. Jag känner Jonas, mannen vars kunskap inom erotik är större än Hugh Hefners erfarenhet av samma ämne.

Därför, och endast därför, vet jag vad en hermafrodit är.

CSN

CSN är ena lustiga människor. De har det nog mycket roligt på sin arbetstid, när de författar sina regler och bestämmelser. Den regel som jag tycker är mest märklig är att de sätter en övre gräns på hur mycket man får tjäna. Det vill säga, tjänar du över denna gräns så måste du betala tillbaka en del av det som du har fått av dem i bidrag eller lån. Som att de inte vill att man ska ha det för bra som student. Man har ju trots allt en lägenhet och mat som ska betalas, och dit går det en hel del pengar. Om man inte tar lån, så betyder det att man kommer leva relativt fattigt, även om man tjänar maxbeloppet.

Jag som har jobbat som en dåre nu de senaste månaderna för att få ihop så mycket som möjligt innan jag börjar skolan, så att jag ska kunna klara mig utan lånet. På grund av detta ligger jag farligt nära den gräns som är satt, vilket är minst sagt irriterande. Jag kommer alltså behöva hålla ett falköga på hur mycket jag spenderar, så att jag har pengar att betala det som ska betalas, men samtidigt också hålla minst lika stor koll på hur mycket jag tjänar, så att jag inte tjänar för mycket.

Det är inlägg som det här som folket på CSN letar upp, skriver ut och sätter upp på väggen i cafeterian, så att de kan skratta gott på sina fikaraster. Någon utvald anställd får högläsa varje lapp innan de sätts upp, medan alla andra ligger utspridda på golvet och kvider av skratt. Skadeglada jävlar. När jag dessutom ringer till myglarna för att reda ut lite funderingar över hur det fungerar med företaget och förtjänsten därigenom, så kan de inte ge mig raka svar på detta, utan hänvisar mig till skatteverket. Det säger väl allt om mina problem.

Skilda vägar

Nu är det bestämt. Min vän och vapendragare sedan många år bakåt i tiden ska lämna mig. Det är min degu, Noodles, som nu ska få ett nytt hem. Sent igår la jag ut en annons på Blocket, och idag ringde det en kvinna från Blekinge, som gärna ville att hennes son skulle ta hand om honom. Hon verkade trevlig, så jag hoppas att de tar bra hand om honom. Jag får ge tydliga direktioner till dem, så att han kommer att trivas och ha det bra. Lite hö som han kan leka i, en mandel då och då, sådana grejer.

Orsaken att jag skänkt bort honom är att jag inte kan ha med den stackaren till Sunne. Det skulle bli som en bondig variant av Two and a half men. Ingen roligt lösning, men så fick det bli. På söndag kommer de till Ljungby och hämtar honom. Då ska jag ha bytt och rengjort buren och gett honom ett bad, så att han får ge ett värdigt första intryck inför sin nya familj. Vattenkammat hår och nyklippta klor. God mat ska han få hela helgen också. Det får bli att skämma bort honom rejält!

Hoppas att han kommer få det bra, min lilla vän.

Förtydligan

Jag vill förtydliga Rickards påstående i föregående inlägg. Jag är inte fiskhatare. Jag har inget emot fiskar, jag hatar bara smaken av dem. De får leva sitt liv, det är helt okej, bara det inte går ut över mig.

Gästinlägg: Två håriga män på 24,5 kvm

Snart är Alexander uppe i Sunne, alldeles själv. Visserligen finns det minst två smålänningar där uppe just nu, som båda går foto, men i övrigt kommer han vara väldigt, väldigt ensam. Fram tills december, för då återvänder jag. Då återvänder mannen i huset.

Det är nämligen så att jag har förstahandskontraktet på Arenavägen 7o och vi har en mästerlig plan. En småländsk plan. Alexander och jag ska under ett par månaders tid dela lägenhet, mat och internet. Äta gott. Fildela gott. Vad mer kan man begära? Självklart tar jag den stora sängen. Min allra käraste ägodel. Alexander får nöja sig med den lilla, men det blir nog bra det med. Han slipper ju göra kostsamma inköp som till exempel tv (32" platt-tv), tv-spel (xbox 360), dammsugare (öh.. sån, liten), etc.

Jag glömde förresten presentera mig. Mitt namn är Rickard och jag kommer från Helsingborg, Skåne, och är 20 år gammal. Pluggar redan andra året på BrobyGrafiska men är just nu ute på min första praktik som är 16 veckor lång. Fett kul!

Ett av mina mål är att lära Alexander det fina med fisk. Alexander är nämligen fiskhatare. Jag skulle inte vilja påstå att jag är någon fiskälskare, men jag är en jävel på att laga till lax. Och mycket annat också, för den delen. Men jag är ingen som går slaviskt efter recept. Ganska sällan faktiskt. Men det är nog därför det blir så gott också.

Ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan vi går varandra alltför mycket på nerverna.

En vecka?

Två?

Rickard

Att vara dealer

När man jobbar som croupier och inte har något att göra börjar man leta efter saker att fördriva tiden med. Behändigt nog har man en hel chiptray full med marker framför sig.

Dropkick Murphys

Nu är jag nyligen hemkommen från Halmstad, Malmö och Helsingborg. I måndags blev jag, i yrvaket tillstånd, tillfrågad om jag ville följa med till Tylösand. Fem minuter senare satt jag, lika yrvaken, i passagerarsätet på grannens bil, på väg mot familjens lilla stuga. Samtidigt smidde jag planer för tisdagen, då Dropkick Murphys spelade på Malmöfestivalen. På måndagkvällen blev det därför att genom Johan på telefon boka biljetter ner till Malmö, för att där sen mötas upp med min framtida klasskamrat Viggen.

Väl på plats var det relativt folktomt framför scenen. Vi kom fram ungefär tjugo minuter innan de skulle börja spela, och passade på att titta till lite runt scenen. För varje minut som gick samlades det mer och mer folk runt scenen, och innan jag visste ordet av det hade folksamlingen gått från spridda publikpölar till fullt publikhav. Efter ett kort tal om säkerheten från någon random människa kom Dropkick Murphys in på scenen, och det irländska helvetet brakade lös. Folk hoppade och dansade, moshpiten drog igång och ölburkar flög åt all världens håll. Till slut blev lusten och danssuget för stark även för mig, och jag gav mig in i vevandet. Några låtar senare, aningen varmare och med lite trasigare skor, letade jag mig utåt mot säkrare mark, för att där leta upp Viggen som nyligen hade hittat ut ur fotodiket. Därefter blev det att stå på behagligare avstånd och titta på, samtidigt som folk kom skuttandes förbi oss med brutna ben och blodiga händer.

Till slut blev det en strax över timmen lång spelning, där de körde mestadels äldre låtar blandat med godbitar från senaste skivan. Efter att ha lämnat scenen en gång, lydde de publikens uppmaning och kom in igen för att köra en kort avslutning, den underbara I'm shipping up to Boston. Det var en härlig konsert, men visst saknade man en hel del låtar som känns obligatoriska att spelas. Men man kan väl inte klaga, det var som sagt en mycket fin spelning!

Stoppa pressarna!

Nu, nu brast det! Den sista pusselbiten är lagd. Nu är det inte bara i klädväg som Johan slaviskt följer trender, utan också i bloggväg. Han har gått och blivit modebloggare, den fjollan! Det känns som att vi numera kan sätta ett likamedtecken mellan Johan och Blondinbella. Hon är ju dessutom aktiv inom MUF, vilket bara förstärker detta ännu mer.

Jag blir rädd för vad som komma skall. Dagens outfit kanske?

After work

Idag lutar det mot lite after work. Efter en hård arbetsvecka (läs: två croupierpass och ett i receptionen), så förtjänar man att få slappna av lite. Släppa det hårda arbetet och allt som hör därtill. Sedan kryddar man med lite alkohol på det, så man glömmer bort alla envisa smådetaljer som ligger och gror. Det kan man unna sig ibland. Alkohol. Konstig sak egentligen. Speciellt den lustiga effekt som det har på människor.

Max inlägg om detta tycker jag var mycket fint. Jag gillar hans sätt att se på saker, man blir så mycket gladare då. Det är nästan synd att jag inte är full så ofta, för på något sätt så vill jag också kunna ha det som han. Fast det kanske är lika bra det, för då blir man nog desto gladare när vi träffas, jag och min gamle gode vän fylle-Alex. Rekordelig kille, vill han vara i alla fall. Lätt vinglig, lite glömsk, men vill ändå bara väl. Han kan vara stundvis bullemisk, men han är aldrig den som tackar nej när det vankas någonting gott. Ibland tänker han för mycket, ibland för lite. Ibland kissar han på saker.

Hur är ditt fylle-alter ego? Jag vill höra!

Hatet mot roddmaskinen

Du har säkert sett den någonstans. På ett gym, på TV eller kanske till och med hemma hos någon som du känner. Roddmaskinen är ett träningsredskap vari man tränar kondition och styrka, genom att sätta sig i den och helt enkelt låtsas att man är ute i en båt och ror. Låter trevligt, eller hur? Det är det inte. Det är djävulens redskap, ett verktyg skapat för att sprida ondska och lidande i världen. Jag har aldrig gillat roddmaskinen, och förstår mig inte på människor som man kan hitta sittandes i den. Då vet jag att jag har att göra med ett hjärntvättat pack, som genom någon ond konspiration har fått för sig att den på något vis skulle vara bra.

Mitt hat mot detta redskap är så stark, att om man skulle smälta ner den och göra någonting annat av meterialet, så skulle jag säkerligen hata det nya föremålet lika mycket. Även om det skulle vara en gaffel, en del av en bil eller till och med en vattenpump, menad till någon törstig, afrikansk by. Jag skulle hata den där vattenpumpen med hela mitt hjärta. Jag skulle slita upp den med mina bara händer, dra den över savannen och hiva ner den i ett djupt hål någonstans. Framtida afrikanska småungar skulle vid läggdags få höra historien om den onda, vita mannen, som kom på natten och tog vattnet från dem. Helvetespumpen.

Jag har försökt att lära mig tycka om maskinen, satt mig i den och dragit lite. Men desto mer jag drog, desto mer fylldes min påhittade båt med avsky, till den punkt att det rann över och jag övergav skeppet. Den här kaptenen följer inte med sitt fartyg ner i djupet. Den här kaptenen står kvar på bryggan och tittar på, när det långsamt försvinner ner i det kalla, mörka vattnet. Med ett maniskt leende på läpparna.

Familjegraven

Mina morföräldrar har en familjegrav. Där ligger askan av min morfar och två av mina morbröder begravd. På gravstenen finns deras namn skrivna, och precis intill dem, en blank yta. En reserverad plats, ett namn som ännu inte har blivit ingraverat i stenens hårda yta. Detta utrymmet är menat för min mormor, som fortfarande är i livet.

Att leva, och vara medveten om att det finns en kall, blank yta som stirrar tomt på dig, väntandes på den dagen som du dör, måste vara något av det sorgligaste jag vet.

Till min läkare

JohanWigmo 12 aug - 14.51.07
snabbnudlar kostar väl 3:- ungefär.. äggnudlar kostar ju mer, fast är ju fler portioner också.. vet inte vad en sån kostar

alex . de kanske krossar mig en dag 12 aug - 14.51.50
hmm, tre kronor...

JohanWigmo 12 aug - 14.52.18
beror ju på vart du köper dom.. netto eller öb säljer kanske för 2

Detta inlägget lägger jag upp för min egen bekvämlighets skull. Det är till den dagen då jag ligger på en sjuksäng med en näringsdropp och syrgasmask, inlagd för akut brist på viktiga vitaminer och mineraler. Läkaren kommer titta i min journal med rynkad panna, skaka på huvudet och fråga hur det kunde bli såhär. Då vill jag, i mitt svaga tillstånd, lätt kunna peka på det här inlägget.

Att få hår

Puberteten och allt det där, det känns som en evighet sedan nu. Det var mycket som hände på en och samma gång, speciellt i hårväg. Man får hår överallt. Det växer som ogräs och sprider sig likt en könssjukdom i en högstadieklass. Varje ny gång man tittar sig i spegeln har man fått hår på minst två nya ställen (varav ett man inte ens visste att hår kunde växa på). Som att någon har släppt en hårnapalm på en, för att sedan lämna en för att sakta självdö av sin egen kroppsbehåring. Men sedan avtar det, lika snabbt som det började. Men det slutar inte för det, tro inte det. I alla fall inte om man är kille.

Först det senaste året har håret börjat växa på min bröstkorg. Eller ja, när jag säger bröstkorg så menar jag väl snarare bröstet med omnejd. På samma sätt som att folk som bor i Arkösund säger att de bor i Norrköping. En sorts självförnekelse alltså. Det är området mellan bröstvårtorna som det handlar om, och det är inte direkt hår, utan mer fjun. Sådana som man måste komma på tok för nära för att se. Ni vet, intima stunder och läkarundersökningar. Men finns där, det gör dem. Det började med raggarsträngen, som sedan likt en stubin har jobbat sig uppåt från naveln, och nu smäller av i ett fyrverkeri av fjun och enstaka, mörka hårstrån över min pojkbringa. Ett skådespel av sällan skådat slag.

Det ska bli spännande att se vart detta tar vägen. Hur ser framtiden ut för mig? Hårtofsar som sticker upp från nacken på t-shirten? Näshårstrimmer? Regelbundna besök hos en specialist för "samma gamla vanliga", en Brazilian wax? Kom igen nu, kroppen. Nog är nog. Istiden tog slut för längesedan. Var sitter pausknappen?

Winnerbäck

I torsdags var jag som jag tidigare skrev på konsert i Halmstad, tillsammans med Johan och Linus. De (nämnvärda) som uppträdde var Lars Winnerbäck, Markus Krunegård, Miss Li och Emil Jensen. Jag ska inte upprepa mig alltför mycket, och undviker att återuppfinna hjulet, så jag slänger in den minirecension av kvällen som jag skrev åt Mediekollektivet Geeloo.

Den 7 augusti 2008 besökte Lars Winnerbäck Brottet i Halmstad. Med sig hade han Markus Krunegård, Miss Li och Emil Jensen, som tillsammans underhöll publiken under kvällen. Det var en kväll av glädje och skratt, allsång och trallande, solsken och regn.

När klockan slog nio klev Lars Winnerbäck med band upp på scen till publikens jubel, och körde gammalt och nytt i en två timmar lång eufori. Publiken står troget kvar, sjunger och gungar med, trots hårda regnskurar. När konserten började närma sig slutet framfördes Du hade tid, där han i vanlig ordning indirekt frågar publiken om han under kvällen har tagit dem med storm. En blixt letar sig fram bland molnen och lyser upp området, publiken svarar med ett lättolkat jubel och Lasse ler. När han tackar för sig öppnar sig himmelen, och publiken springer iväg hemåt i ösregnet. Men det finns ingen som klagar.

Här är lite smakprov på de bilderna som blev tagna, resten finns att hitta på geeloo.se!



Den tredje bilden, närbilden på Lasse, tycker jag är starkast av de bilderna som jag tog under kvällen. Den är tagen under Om du lämnade mig nu, en låt som tydligt speglar hans egna känslor. Under så gott som hela kvällens spelning kändes han glad och uppåt, men när Miss Li sjöng sin del av just denna låten stod han stilla på scenen, med en allvarlig, sorgsen blick som var långt, långt borta.

I övrigt var Markus Krunegård lika bra som jag hade hoppats, och jag blev positivt överraskad av Emil Jensen, som levererade träffsäkra låtar, mixat med humor och poesi. Om ni inte har upptäckt honom ännu, så är det god tid att göra det. Jag har även lite fina bilder från kvällen på Johan som jag funderar hurvida jag ska lägga upp eller inte.

Ekollon

När jag var liten brukade jag och min bästa vän klättra upp i träd och samla ekollon. Det var något speciellt med att plocka och samla på saker, även om det sedan bara dröjde någon dag innan de blev bruna och fula. Ännu idag, varje gång jag går förbi en ek med ekollon på, så måste jag plocka några.

Det bästa med att bli vuxen är nog att man kan nå ekollonen på de högre grenarna.

Writer's block

Jag vill så gärna skriva ett inlägg, det vill jag. Men jag kommer inte på någonting som är roligt nog att skriva om. I brist på bättre vetande så tänkte jag att jag skulle dra igång och skriva ett inlägg ändå, sedan får jag väl improvisera lite.

Magvadet fortlöper, jag avstår från mitt eviga småätande, dricker vatten istället för läsk och försöker ta mindre portioner av allt. Johan jobbar på han med, helt klart över förväntan, även om både öl, vin och tacos har fått bekanta sig med varandra i hans magsäck. Just det, ni som följer hans vinklade blogg får inte ta del av sådana detaljer! Det är tur att ni har mig, så att sanningen kommer fram! Jag känner mig som hon den där ryska journalisten, ni vet. Hon som skrev kritiska, politiska artiklar om Putin och hans sätt att styra Ryssland, fram till att hon blev brutalt mördad i en hiss någonstans. Det är jag det. Take your best shot, Johan! Jag räds inte för någonting som du har att komma med. Den flottiga, vinfläckiga sanningen ska komma fram!

Imorgon åker vi för att titta på Lars Winnerbäck och Markus Krunegård i Halmstad. Det kommer bli ett hejdundrans kalas, sanna mina ord. Just nu verkar det inte som att vädret kommer vara på våran sida, men meterologerna har haft fel förut. Men regn som sol, det blir inte mer sommar än en konsert med Lasse. Som att det inte är nog med det, så ska jag även fotografera konserterna åt Geeloo! Jag kommer stå i fotodiket med min lilla D50 och mata bilder för allt var pekfingret håller. Det ska bli mycket intressant att se hur det går, och jag lovar att visa upp bilderna från konserterna efteråt!

Så, det får räcka. Nu kan jag titta på bloggen igen utan att få prestationsångest. I alla fall i någon timme framöver.

Förresten, det förra inlägget hör till en ny kategori jag har gjort. "Bara en liten tanke" är små, korta inlägg där jag helt enkelt avslöjar små funderingar jag har haft, tillsammans med en liten bakgrundshistoria till dem. Kort och konsist, och oftast flummigt.

Sötnos

Det går en cykelväg in till stan. På asfalten vid en korsning har någon skrivit "SÖTNOS!" med stora, blå bokstäver. Varje gång jag cyklar förbi och läser det, blir jag lite varm inombords. Som att jag tror att det är menat till mig.

Betyder det att jag är romantisk, eller bara ensam?

Bröd

Varje morgon när jag jobbar natt så går jag till bageriet och hämtar nybakat bröd som hotellets gäster kan äta till frukosten. I början brukade jag få vänta lite medan de satte ihop "ordern" med olika sorters frallor, vilket gjorde att jag fördrev tiden med att prata med folket där. Trevligt tyckte jag, som har suttit i min ensamhet i receptionen hela natten. Nu däremot, är den klar och står framme direkt när jag kommer dit, så jag behöver bara ta den och gå tillbaka.

Det är inte utan att jag undrar, är det för att det ska bli mer effektivt, eller vill de bara bli av med mig?

Mina fobier

Jag har insett att jag har två "fobier". Jag vet inte om man kan klassa det som fobier, för det är inte som att jag får panik eller liknande, men jag får en stark känsla av obehag som ilar genom kroppen. Det är inte fåniga saker som gnagare, att flyga eller smuts och bakterier. Men nästan.

Den första "fobin" som jag har är höjder som man inte har ett direkt skydd från. Allmänt så gillar jag inte höjder alltför mycket, men om man står vid en brant där det inte finns något skyddsstaket så vill jag bara ta några steg bakåt. Jag insåg detta när vi tittade runt lite på hotellet, och fick visat för oss hur vi öppnar hissdörren manuellt om hissen fastnat någonstans. Där stod jag och stirrade ner i det svarta gapet där det vanligtvis brukar finnas ett litet rum med speglar och knappar. Obehagligt farligt tyckte jag, och höll mig en bit från kanten. Skulle det däremot ha funnits ett räcke skulle jag förmodligen kunnat hänga ut över det utan problem.

"Fobi" nummer två är något så enkelt som att simma på öppet vatten. Det kvittar om det är på havet eller i en sjö, jag gillar bara inte att simma där det är så djupt att jag inte kan nå bottnen. Det känns lagom att plaska runt där det är ungefär en och en halv meter djupt, mjuk sandbotten och fullt med kissande ungar med snorkel. Där känns det mer som att jag hör hemma.

Natt i receptionen

En natt i receptionen är precis så lugn som man kan tänka sig. Det har varit lite mer än vanligtvis eftersom det är natt efter lördag, men ändå inget som gör att man svettas. Det luktar för övrigt spya på personaltoaletten, orutinerat.

Jag har haft lata förmiddagar då jag har känt mig mer produktiv än det här. Jag ska snart fortsätta med städningen, men jag känner ingen större stress. Skräpet ligger kvar, och jag lär behöva lite att pilla med den sista timmen för att inte somna på Molly. När det är helg ligger hotellets frukostbuffé framme mellan 08.00 och 11.00, vilket gör att jag inte behöver sätta fram den inatt. Skönt förvisso, men det ger två extra timmar att döda. Men det vore synd att klaga, jag öppnar en till Ramlösa och skålar med mig själv!

Jag bjuder på en arbetsbild, håll tillgodo!

Mindre än en månad kvar

Jag insåg precis att det är mindre än en månad kvar till jag tar mitt pick och pack och sticker norrut, iväg på mitt äventyr. Om en månad från idag har jag börjat skolan, hunnit gå några dagar i skolan och sova ett par nätter i lägenheten. Galet. Tittar jag tillbaka så har juli gått sådär fort som det alltid brukar, och det är lika kort tid kvar tills det är dags. Lite läskigt det där.

Undrar vad jag kommer sakna mest med Småland. Än så länge har jag bara tänkt på de sakerna som kommer kännas bra med att flytta, men jag undrar vad som kommer kännas fel. Att inte jobba på Cherry är sorgligt nog bland det första som dyker upp i skallen, men det har blivit en så stor del av mitt liv under de senaste två åren, och jag stormtrivs fortfarande och tycker det är roligt att jobba. De närmaste vännerna här nere kommer man självklart sakna, men jag har så flitig kontakt med de flesta över Internet så det kommer nog inte vara så jobbigt. Just den delen kändes inte så farligt när jag flyttade till Örebro, och nu kommer jag förhoppningsvis umgås med fler människor i min ålder och med mina intressen ändå, eftersom jag pluggar. I övrigt är det nog inget som kommer kännas jobbigt. Skönt att komma bort, långt bort från allt. Ett nytt kapitel och en ny, helt blank sida.

Jag känner mig också lite rädd för vad som händer efteråt. Blir det Stockholm? Kommer jag att trivas där? Är jag en Stockholmsmänniska, eller kommer jag att bli? Jag vet inte var jag vill hamna någonstans. Kanske Örebro igen, eftersom man redan har en liten grund att stå på där. Jag gillar ju Örebro, men kanske kommer jag gilla Stockholm lika mycket, om inte mer? Jag får känna efter under min praktik helt enkelt, och ta det lite som det kommer.

Usch, det blev ett seriöst inlägg. Jag får väl avsluta med att säga några väl valda ord för att lätta upp stämningen. Bajskorv, blygdläpp, minipenis.

Molly är tillbaka!

Nu är Molly tillbaka, precis lika vacker som jag minns henne! Hon har fått sig ett nytt batteri, och en ny SuperDrive, så hon är i topptrim åter igen.

Tillsammans ska vi erövra världen!

Trimma magen

Jaha, då har man satt igång något igen. Förutom att jag jobbar som aldrig förr, och mestadels sover när jag är ledig, så har jag startat ett vad med Johan i vem som har tydligast magmuskler innan månaden är slut. När ska jag ha tid med det här? Kan man hypnotisera sig att göra magövningar i sömnen? Det skulle nog underlätta en hel del.

Det är tur att jag tävlar mot mannen vars självdisciplin motsvarar en femårings. Visst skulle det vara gott med en kall öl nu när det är så varmt Johan? Sätta sig i solen och bara njuta. Vem vet hur länge värmen håller i sig?