Bloggångest

Nu känner jag att jag har smutsat ner mina fina blogg med föregående inlägg. Jag ber om ursäkt för detta, det ska inte upprepas.

Backstabber-Rickard

Vad tror ni att jag hittar när jag surfar runt på mina så kallade vänners bloggar? Jo, det här. Smutskasting och ärekränkning. Det trodde jag inte om dig, Rickard. Jag kan säga att jag numera kommer att förverkliga hoten om att utföra mina behov i din älskade gjutjärnsgryta.

När han ändå tog upp ämnet gamla bilder, så hittade jag den här godingen i mitt arkiv. Den är tagen en kylig kväll i februari i år, när jag var här uppe i Sunne och hälsade på, för att se om utbildningen var någonting för mig. Vi satt och tittade på The Fifth Element, när jag hörde lustiga ljud från Rickard. Jag vände blicken mot honom för att mötas av denna syn, lyckligtvis var jag snabb med kameran, och lyckades därmed fånga ögonblicket.

Bilden är lätt censurerad, så att jag kan fortsätta att kalla bloggen för en trevlig familjeblogg.

Måndagsbio

Ända sedan vi började på skolan har vi pratat om ett projekt som vi alla tyckte skulle vara roligt att dra igång. Måndagsbion, där vi varje vecka försöker bokar Hörsalen på skolan för att där dra ihop ett gäng och helt enkelt titta på film. Ikväll hade vi första visningen, och då smäckte vi upp The Big Lebowski på den fina projektornduken. Åtta stycken tappra blev vi som satt på de hårda stolarna och tittade. Kunde varit fler, men kunde också varit färre. Jag är nöjd med uppslutningen!

Nästa vecka funderar vi på att se Lock, Stock and Two Smoking Barrels, och då hoppas vi på att det kommer ännu fler. Vi kommer även att rekommendera alla att ta med en mjuk kudde, samt något gott att knapra på!

Örebro

Nu sitter jag i Johannas lägenhet i Örebro och slösurfar lite. Hon har gett sig iväg för att jobba, i sann Cherry-anda. Det är ju trots allt helg, då kan man ju inte sitta och vara ledig. Kvar sitter i alla fall jag, med en färsk förkylning och ett trött och segt huvud. Det blev bara runt fyra timmars sömn inatt, eftersom jag satt uppe och jobbade på en hemsida som ska vara klar nu i helgen. Jag blev i alla fall nästan klar, skyller på dålig planering från min sida. En planering som jag däremot inte tänker svika är planerna på att jag inatt ska kompensera med groteskt stora mängder av sömn.

Bussresan hit gick fint, även om bussen självklart var full och jag fick sitta med någon lustig unge som satt och knaprade på choklad och drack en massa cola. Som vanligt fördrev jag och Molly tiden med att titta på serier, något som alltid är lika underhållande. Det blev bland annat ett avsnitt av House, som självklart var fyllt med blodiga obduktioner, ruttnande lik och annat mysigt som inte riktigt passar sig på en buss med små, oskyldiga barn och kräsmagade pensionärer. Det var i alla fall tur att jag hade lärt mig av mina misstag, och valde att vänta med senaste avsnittet av Entourage, som i vanlig ordning innehöll fler nakna bröst än alla American Pie-filmerna tillsammans.

Imorgon blir det att köpa näsdroppar, och sedan försöka hinna med att träffa så mycket folk som jag bara kan. Det lär blir en stressig, men rolig helg.

Ett klantigt geni

Tidigare ikväll stod jag och tillagade en fin kvällsmat till mig själv. Efter att ha granskat kylskåpet och frysens djupaste gömmor hade jag bestämt mig för att pasta och köttbullar, tillsammans med stekt lök och lite grönsaker var melodin för kvällen. Jag började koka pastan, samtidigt som jag skar upp grönsakerna och hackade löken. Samtidigt satte jag igång plattan till stekpannan, och började steka köttbullarna. När jag var klar med grönsakshackandet tyckte jag att jag skulle börja plocka undan lite efter mig. Men tyvärr tänkte jag mig inte riktigt för när jag gjorde detta.

Skärunderlägget, som jag hade använt för att hacka lök och skiva grönsaker, råkade hamna lite klantigt ovanpå en hög jämte spisen. Under en kort stund då jag hade ögonen på pastan, gled den ner från högen, ner mot den varma plattan. Direkt när jag upptäckte detta knuffade jag bort den, men den hade redan blivit lite skadad i hörnet av värmen. Där stod jag med ett fult, disformerat skärunderlägg och funderade över vad jag skulle göra av denna fula plastbit.

Det var då jag fick genidraget! Jag tog fram min största kniv och skar bort det hörnet som hade kommit i kontakt med plattan, det uppenbara beviset på min klantighet. Plötsligt hade jag skapat mig ett designat skärunderlägg, och ett riktigt flådig sådant om jag får säga det själv. Om någon frågar mig varför det ser ut som det gör så kan jag nu bortförklara det med att det är designat och dyrt.

Jag tror att jag har räddat min heder ännu en gång!

Viggipedia

Jag och Isa diskuterade igår om Viggen, och hans outtömliga förråd av kunskap. Han kan allt, den där människan. Jämt och ständigt flyger han runt över Internet och suger åt sig av all information som han kommer över, tar det till sig och sparar det i sitt massiva arkiv till hjärna. Man ska vara medveten om risken, att om man frågar honom om någonting så får man oftast inte bara svar på sin fråga, utan också en liten bakgrundshistoria till någonting annat som relaterar till samma ämnet. Lite kuriosa på köpet, så att säga.

På grund av detta gav vi honom namnet Viggipedia igår. Han är hemligstämlat material, ens livlina på Postkodsmiljonären, kunskapens MacGyver. Ett uppslagsverk, som är så välfyllt att pärmen håller på att ge vika.

Ett varningens ord

Jag slängde just ner fem vitlöksklyftor i det kokande vattnet tillsammans med pastan. Besök mig på egen risk.

Att googla sig själv

Jag tycker att det är roligt att "googla" har gått och blivit ett verb. Nu gäller det bara att hoppas att de fortsätter med sitt cyberherravälde, så att vi inte behöver komma upp med något nytt ord. Kanske blir "googla" ett riktigt gammaldags, uråldrigt ord om ett tiotal år. Ni vet ett sådant ord som ens föräldrar säger, som är så gammalt och fjantigt att man skäms och bara vill springa iväg och gräva ner sig i stor hög av förnekelse över att man har sådana pinsamma föräldrar.

Hur som helst, Rickard skrev ett spännande inlägg om att googla sig själv. Med handen på hjärtat så händer det faktiskt ibland att jag söker rundor på mitt eget namn. Till mitt försvar är det oftast inte för att hitta saker om mig själv, utan för att se vad mina namnar (vad heter namne i plural?) hittar på. Jag tänkte att jag skulle testa mig på att blogga samtidigt som jag gör en sådan sökning.

Här har ni mina upptäckter:

• Första resultatet på svenska Google blir MySpace-sidan till dansaren och koreografen Alexander Ekman. Jag känner till honom sedan innan, han har följt med i mina Google-sökningar ett tag nu.
• Först som sjunde träff dyker jag upp, med min Flickr-sida.
• Jag har tydligen ytterligare en namne i Vaxholm, han gillar att spela både fotboll och golf.
• Mitt företag hamnar på en blygsam tjugofemteplats.
• När jag gör en bildsökning dyker det nästan uteslutande upp bilder på min dansande namne. Han är uppenbarligen en populär jävel, den där Alexander. Några av mina bilder får också vara med, så som mitt företags logotyp och åter igen bilder från Flickr.
• På den femte sidan på en Google-bildsökning kommer det upp en bild på mig, tagen och retuscherad av Issa.

Där har ni det, lätt sammanfattat.

Stressen

Jag börjar redan känna av stressen av studentlivet och skolgången. Vi är inne på den fjärde veckan nu, och inom kursen Grafisk Formgivning har vi fått fyra olika uppgifter som ska vara klara, några så snart som nästnästa vecka. Det kan stundvis kännas mycket, men det är absolut inte omöjligt. Problemet är att man vill jobba med allting, vilket slutar med att man i vanlig ordning sitter med fyra halvfärdiga projekt och några dagar till inlämning.

Som lite krydda på detta har jag dessutom företaget att tänka på, med tre hemsidor som kräver att arbetas på (varav ett lite större projekt). Jag känner att jag ska lägga den främsta vikten på att få dem gjorda, sedan får jag helt enkelt skylla mig själv i hur sent jag tvingas sitta och arbeta med mina skolarbeten. Det påverkar ju trots allt bara mig.

Avslutningsvis så blir det påhälsning i Örebro till helgen. Jag har skjutit fram det hela sommaren eftersom jag har jobbat alltför mycket, mest hela tiden. Men nu är det alltså dags. Jag har saknat mitt kära Örebro, och det mesta som hör därtill. Det är en underbar stad med underbara människor.

Min manlighet

Det finns en viss självklarhet i att alla som studerar ska gilla öl. I alla fall om man är kille, runt tjugo år gammal och stundvis gillar att dricka någon form av alkohol. Själv har jag aldrig riktigt tyckt om öl, så jag undviker för det mesta att dricka det. Min policy är att jag inte dricker något som jag inte gillar, vilket känns väldigt självklart för mig. Nu har jag kommit så långt i min utveckling att jag under det senaste året faktiskt har börjat tycka att viss öl smakar helt okej, vilket har gjort att jag faktiskt till och med kan ta mig en öl då och då. Som exempel har ni bilden på min fina uppställning från i fredags. Två mer lättdruckna mesöl, och för att det inte ska bli alltför manligt, en smaskig light-cider.

Jag har fått många pikar för att jag alltid dricker cider, var jag än är. Fjolldricka, omanligt och så vidare. Jag kan väl hålla med till viss del, för det finns väl få saker som är så "manligt" som att ta en öl. Men jag står för detta ändå, min manlighet får ta skada om den så vill, jag dricker min cider ändå. Smakar söttsliskigt och gott, finns i massor av olika smaker som ger fin variation. Helt perfekt, vad mer kan man önska?

Inspirerad

Nu har jag gått och blivit inspirerad av Rickards intensiva mustaschbloggande. Tidigare idag, när jag stod framför spegeln med rakapparaten i högsta hugg, kom jag fram till att jag skulle försöka mig på en präktig mustasch. Jag har aldrig riktigt låtit min överläpp få växa fritt i en längre tid, så jag har ingen aning om hur det kommer att se ut. Jag ska dock inte ljuga för er, jag har inga höga tankar om min ansiktsbehåring, så jag betvivlar starkt att slutresultatet kommer bli det bästa. Ska hela sanningen fram så gillar jag egentligen inte ens mustascher. Risken finns därför att den kommer få stryka med så fort jag känner mig nöjd med mitt experiment.

Men tills dess så kanske man skulle ta och investera i en vit, klotrund motorcykelhjälm och ett par solglasögon.

The Ark och galan

Rickard uppmärksammade mig på det här inlägget, där det stod något väldigt intressant och underhållande.

[ ... ] Det är nog det roligaste, mest motsägelsefulla jag sett sen The Ark spelade One Of Us Is Gonna Die Young på den där galan till förmån för svältande barn.

Någon som vet hurvida detta stämmer eller inte? Uppträdde verkligen The Ark med den låten på en gala för små, undernärda ungar? Om det stämmer det så blir jag mycket glad inombords, för det låter helt fantastiskt underbart. Humor, återigen!

Kransignaler

Lägenheten jag bor i är, vad jag tycker, riktigt bra ljudisolerad. Jag har hittills inte hört mina grannar varken spela musik eller något liknande. Däremot är det en sak som tydligt hörs, och det är när någon av mina grannar spolar vatten. Då hör man ett dovt sorlande i väggarna, och då börjar jag fundera vilken granne det kan vara som är i farten, och vad det är som händer. Kanske tvättas det händer, eller kanske diskas det. Kanske är det någon gäst till mina grannar som låter kranen gå för att det inte ska höras att han eller hon sitter på toaletten och bajsar. Det är ett litet vardagsmysterium.

Jag har tagit detta ett steg längre, och börjat med att försöka få kontakt med mina grannar på detta vis. Om jag hör dem, så borde de höra mig, eller hur? När jag står i köket och märker att någon spolar vatten, så brukar jag vara lika snabb med att spola lite vatten tillbaka, i hopp om att de ska förstå vinken. Då känner jag mig som en manisk forskare, som söker efter liv i rymden genom att sitta och analysera signaler. Frenetiskt lyssnande efter minsta lilla livstecken.

Hittills har jag inte fått något svar på de signaler som jag har skickat ut, men jag har inte gett upp ännu. Någon dag ska jag få kontakt med mina grannar, och jag fantiserar om vad som kommer att hända då. Kanske kan jag lära mig Morsealfabeter, och använda det för att skicka ut meddelanden till folket i huset. Jag kan fråga om någon har lite mjöl att låna ut, eller om det är något bra på TV. Det kommer att bli en sån härlig gemenskap!

Mustasch-Rickard

Sedär, nu har min elaka hyresvärd och framtida sambo startat sig en obligatorisk blogg han med. På Rickards blogg kommer ni att kunna följa hans tankar och äventyr, men också lära er mer om fenomenet mustascher. Han gillar mustascher han, mer än de flesta. Skulle han bli strandsatt på en öde ö någonstans, och få välja vad som helst som han fick ta med sig dit så skulle han säkerligen välja en mustasch. Han skulle motivera det med att den värmer på natten, ger en sällskap på dagen, och fungerar som lagringsutrymme för mat mest hela tiden.

Ta en titt på bloggen, så att ni vet vad det är som jag snart kommer få leva med i fyra håriga månader. Det kommer att vara mustaschhår överallt. På handfatat, i sängen, i smöret, överallt.

Alter egon

Sedan jag kom till Sunne har jag fått höra från en del olika människor att jag påminner om någon som de känner. Det börjar bli lite lustigt, för nu är det fyra stycken som har sagt det, och det har till och med varit olika personer som jag är lik varje gång. Dessutom har två andra vänner hittat folk på Facebook som de tycker att jag är lik, varav en till råga på allt var en tjej.

Jag börjar fundera om någon har öppnat upp en fabrik någonstans som spottar ut kloner på mig. Det händer alltför ofta nu. Det är något skumt i görningen.

"G Data"

Vi har en kurs som vi läser nu som har börjat gå mig rejält på nerverna. Den heter, precis som rubriken anspelar på, "G Data", där G:et står för något så hemskt som grund. Detta innebär alltså att det är väldigt, väldigt simpelt, förträffligt tråkigt och absolut inte utmanande för fem öre. Bara själva grejen att de har valt att använda ordet "data" och inte "dator" säger väl allting om kursen. Visst, jag ska inte tala illa om kursen i sig. Jag förstår precis varför den finns till, då långt ifrån alla är insatta i de program som vi kommer att jobba med näst intill dagligen de kommande tre åren. Men detta gör det inte desto roligare att sitta där och plågas.

Nu i veckan har vi börjat lära oss Adobe Photoshop CS3, och då får vi inte direkt lära oss några snaskiga hemligheter som får håren att resa sig längst kroppen. Det är lassoverktyget som går hett till just nu, och med tanke på att jag lämnade det långt bakom mig den dagen då jag lärde mig pen tool, så känns det ungefär som att lära ett barn som precis lärt sig gå att krypa. Som att detta inte är illa nog, så är de väldigt konservativa med att man ska göra det på det sättet som det är tänkt, och även lyssna noga på föreläsningarna om hur man drar musen för att skapa en markering. Samtidigt som man sitter på sin stol och gnisslar tänder.

Lyckligtvis så har vi lite kreativa kurser också, där man känner sig utmanad och kan leka fritt. Utan dem vet jag inte vad jag skulle ta mig till.

Elliot Svärd

Ursäkta bloggtorkan, men det har varit relativt lugnt här i Sunne de senaste dagarna. Jag ser ärligt talat hellre att det går några dagar utan att jag spottar ur mig ett inlägg, än att jag slänger upp en massa tråkiga bara-för-att-inlägg. Nu däremot så har jag faktiskt hittat någonting ytterst spännande att skriva om. För er trogna läsare som följer serien Scrubs i alla fall. Allas vår favoritrepublikan Elliot går faktiskt i min klass. Otippat, jag vet, men så blev jag minst lika chockad som er när jag upptäckte detta faktum.

Självklart förstår jag att det är svårt att svälja något sådant fantastisk, och att jag lika gärna bara skulle ha kunnat hittat på det. Därför var jag strategisk nog att skaffa fram bevis! Här har ni en video, som jag tror slätar över alla tvivel om att detta bara skulle vara ett stort hopkok med lögner.

Jag ger er, Elliot Svärd!

Trenden fortsätter

Som väntat tog det inte särskilt lång tid efter att Pizzeria Sunne började servera höstens storsäljare, innan Sunnes andra pizzerior och gatukök började apa efter. De vill ju självklart ha sin del av denna populära kaka, och detta är ju på sätt och vis förståligt. Jag hoppas bara att det inte fortsätter i den här takten, annars kommer jag inte att ha mycket tid över till skolan.

Jag blir dock lite orolig när jag ser den här skylten. Jag får en känsla av att de håller mig personligt ansvarig för den sjunkande försäljningen. Kanske är dags att börja titta sig över axeln när man är ute och går, eller rentav hålla sig inomhus. Vem vet, kanske väntar det en ilsken kioskägare med ett hårt grepp om sin kebabkniv bakom nästa hörn.

Svamp!

Nu blev det äntligen av att vi gick ut för att plockade svamp. Jag och Lina satte oss på varsin cykel och gav oss iväg mot skogarna runtom Sunne. Vi svängde av från den "stora vägen" som går rakt igenom Sunne, cyklade ungefär 200 meter och helt plötsligt var vi ute på landet. Mycket underhållande ort det här!

Väl i skogen hittade vi en massa kantareller. Jag är väldigt dålig på att bedöma volym, men det var väl ett antal liter som vi fick ihop. Jag briljerade tydligen med mina svampkunskaper också, då jag uppenbarligen vet en hel del om svamp. Så går det om man har växt upp i Smålands skogar, som den skogsmulle man faktiskt var när man var liten. Jag hade hoppats på att hitta lite bär också, men det fanns där inga. Stackars polacker som är här och plockar, det blir en hård vinter för dem.

Sjunga och runka

Jag lärde mig någonting nytt idag. Uppenbarligen så betyder det att man onanerar om man sjunger på toaletten. Detta är i alla fall någonting som Joanna har hört. Jag tyckte detta var väldigt roligt, i alla fall om man funderar på själva "sjunga och runka"-delen av denna myt. Bara tänk er tanken att onanera sjungandes. Vad är det för människa som skulle göra något sådant bisarrt? Kan det vara så att de går igång på det, eller är de möjligtvis bara väldigt uttråkade och behöver fördriva tiden med någonting annat. Man kan ju undra hur dålig sexpartner man då måste vara, om man inte ens klarar av att tillfredställa sig själv.

Sedan är ju frågan vad för något man skulle sjunga på, som passat bra att stå och dra och/eller pilla på sig själv till. Kanske Die mauer med Ebba Grön för att bygga upp stämningen lite, någon schlagerrefräng med Linda Bengtzing när man kommit igång och fått upp flåset, för att sedan avsluta med ett riktigt högt operatrallande a la Fredrik Kempe när man till slut närmar sig klimax.

Sjunga och runka alltså. Det är min melodi.

Ceiling cat

Jag har skaffat mig ett nytt husdjur. Ett husdjur som vakar över mig när jag sover, som vaktar lägenheten när jag är borta och som ser till att inget fuffens pågår här inne. Det är min ceiling cat, som nu så fint sitter ovanför sängen och spanar. Jag är faktiskt mycket nöjd med den, men så krävdes det ju också hela två försök för att få till den precis så som den ska vara. För er som inte vet vad detta handlar om, så rekommenderar jag den här hemsidan väldigt starkt.

Visst är den fin?

Första inlämningsuppgiften

Sedär, ett inlägg som faktiskt handlar om min skolgången! Det trodde ni väl ändå inte att ni skulle få se?

Jag tänkte att jag skulle ta och visa upp resultatet av den första inlämningsuppgiften som vi har haft i klassen. Den gick ut på att vi blev indelade i grupper, och sedan skulle vi tillsammans i gruppen skapa en karta över byggnaden, och på den skriva ut var alla datorsalarna fanns. Vi fick göra detta i princip hur vi ville, vilket vi också tog tillfället i akt och gjorde. Alla i min grupp hade som gemensamt att vi inte kunde sätta stopp för hur långt vi var beredda att gå för att få alla smådetaljerna helt perfekta. Visst, det finns nog fortfarande många saker som vi skulle göra småändringar på om vi hade fått mer tid, men allt som allt så blev vi nog faktiskt rätt så nöjda.

Toalettpapper

Ja, jag vet. Jag kan nästan sätta "toaletter och bajs" som tema på bloggen, istället för "min tid i Sunne". Men uppenbarligen är det ett ämne som jag har väldigt mycket att säga om, så jag fortsätter nog trots allt med detta tills vidare. Dagens toalettfundering är faktiskt någonting som jag har gått och prärievargat på länge, och som jag anser stämmer väldigt bra. Det handlar om vilket sorts toalettpapper man köper, och varför. Min teori är att man faktiskt kan se en bit av någons personlighet i vad han eller hon köper för toalettpapper. Det kanske låter väldigt lustigt, men jag tror att det ligger ett och ett annat konkelbär av stinkande sanning i vad jag säger.

Tänk dig själv, vad säger det om dig som person om du köper det absolut billigaste toalettpappret som du kan hitta? Du är mycket väl medveten om fult det är, och hur obekvämt det är att torka sig med det. Det är tunt och det spricker, känns strävt och irriterande mot huden. Men ändå köper man det, för att spara sig några futtiga kronor. Om man däremot väljer att titta på det finare pappret. Tjockare och mjukare, glider obehindrat runt och sköter sitt jobb, likt en algätande fisk i ett smutsigt akvarium. Ofta kommer de också med små onödiga, men ack så fina, detaljer i sig, som man kan sitta och titta på i väntan på plaskningarna. Sedan så kostar det ju självklart lite mer, men vad är dessa pengar i sammanhanget? Det man torkar sig i rumpan med är inte det mest glamorösa man kan tänka sig, men det är en väl vald sak att unna sig lite vardagslyx på.

Så tänk på detta när jag är hemma hos dig, speciellt om du släpper in mig på din toalett. Det är här som jag lär känna dig på riktigt, här som jag gräver i din person och gör min slutgiltiga bedömning av dig. Det kan vara kanske till och med vara avgörande.

Pizzeria Sunne

Jag har inte bott här alltför länge, men jag känner ändå att jag har haft ett inflytande på orten och dess invånare. Ta Pizzeria Sunne till exempel, där för övrigt Sunnes enda invandrare kan hittas. Jag har faktiskt gått och blivit en del av deras meny. Just det.

När det kommer någon dit som vill beställa sig lite kebab att smaska på, så kan denne välja hur den vill ha kebaben serverad. För den konservative finns det självklart de vanliga alternativen, så som i bröd, tillsammans med lite pommes eller varför inte som en gammal hederlig kebabrulle? Men den som känner sig lite mer äventyrslysten, eller kanske vill fira något speciellt, så kan man utan någon extra kostnad få sin kebab med mig, med Alex. Serverad på min mage, med lite sallad och sås.

Jag tycker att detta är ett trevligt initiativ!

Medpåbild

Sanna som går i fototvåan fotograferade häromdagen mig och Viggen utanför våra lägenheter. Nu har hon slängt upp några av de bilderna som hon tog den dagen på sin blogfolio, däribland en bild på mig. Ta gärna en titt, där finns många fina bilder!

Min klass

Jag gillar min klass, det kommer nog att bli riktigt bra det här!

Mask och intrång

Jag köpte ett metspö nu i veckan, så att jag kan sätta mig och meta någon gång när andan faller på. Jag har dock haft problem med att jag inte har kunnat hitta några maskar att använda som bete. Jag har gett mig ut på jakt några gånger, med en fin, grön spade i hårdplast som min semi-granne Lina har hittat åt mig i en sandlåda någonstans, men maskarna verkar vara som bortflugna. Jag har testat och gräva i rabatter på skolgårdar och andra ställen där jag har tyckt att det självklart borde finnas mer mask än jord, men mina tappra försök hade än så länge varit utan framgång.

Men nu ikväll för någon timme sedan gav jag mig iväg med Lina och letade mask. Planen var att smyga in i intet ont anande villaägares trädgårdar när de sover som allra bäst, och där, med min plastspade i högsta hugg, gräva efter det slemmiga guldet i deras trädgårdsland. Vi var smidiga som katter när vi smög runt i de mörka trädgårdarna, svartklädda och försiktiga. Så fort som vi hittade någonting som såg ut som matjord grävde jag några spadtag, samtidigt som Lina höll lampan. Men fortfarande inga maskar. Istället började vi, i brist på annat, att fylla mitt medtagna smörpaket med sniglar som vi hittade vid en häck. Bättre än inget tyckte vi.

Sedan kom vändningen! När vi sedan började närma oss lägenheterna igen så såg vi en mask på asfalten. En nattvandrare, precis som vi. Efter en hastig undersökning hittade vi fler och fler, så till slut fick jag nog tag på nästan ett tiotal präktiga maskar som, om jag får som jag vill, kommer möta sitt öde i ett fiskgap.

Jag är nöjd med kvällens fångst. Vi får se hur det blir imorgon, kanske blir det lite metande trots allt, om vädret tillåter! Då hoppas jag på ännu större fångst.

Plocka svamp

Jag gillar att ha framförhållning, det är bra tycker jag. Så att man inte bokar in sig på alltför många saker på en och samma gång, och måste välja bort och krångla. Nej, då har man hellre en väl använd kalender, så att man har bra koll på den närmaste framtiden. Detta tycker dock inte Joanna, som istället väljer att göra narr av mig för detta. Hon skrattar åt mig när hon ser min kalender. Elakt, säger jag.

Kvarglömda saker

Varje dag som går så kommer jag på nya saker som jag har glömt ta med. Jag tänkte att jag skulle sammanfatta dem lite smidigt och lätt i ett inlägg, och fylla på efterhand som jag kommer dem.

• Träningsskor och vattenflaskan.
  
• Grafisk Kokbok.
• Stövlar.
• Regnkläder i allmänhet.
• Bekymmer och sorg.
  

Tidsfördriv i Sunne

Jag har nu varit i Sunne i mer än ett dygn, och känner redan att jag börjar komma in i de olika traditioner och seder som är en del av vardagslivet för de som bor här. Med undantag från de gräsliga Volvo-raggarna så kan jag nog säga att det inte har varit någon större kulturkrock ännu, vilket är trevligt. Några av de saker som jag har fördrivit tiden med än så länge är bland annat, att sola, att sitta och filosofera på en brygga, och att gräva ner barn.

Värmlänning

Såja, då var man framme. Nu bor jag i Värmland, som en tvättäkta värmlänning. Det är en mycket konstig känsla, det trodde jag då aldrig. Tyvärr så är mitt huvud alltför bortdomnat för att jag ska kunna ta åt mig av alla intrycken som flyger runt mig, då jag bara har sovit totalt tre timmar i bilen på vägen hit.

Sedan jag kom hit runt 18.00 ikväll har jag hunnit med att åka och handla, titta på film med Viggen och Joanna, spela lite Xbox och gitarr, samt börja packa upp. Vi har dessutom bestämt att det blir en gemensam frukost imorgon, så jag tar och avrundar nu, innan jag skriver alltför mycket ointressant smörja.