Toalettpapper

Ja, jag vet. Jag kan nästan sätta "toaletter och bajs" som tema på bloggen, istället för "min tid i Sunne". Men uppenbarligen är det ett ämne som jag har väldigt mycket att säga om, så jag fortsätter nog trots allt med detta tills vidare. Dagens toalettfundering är faktiskt någonting som jag har gått och prärievargat på länge, och som jag anser stämmer väldigt bra. Det handlar om vilket sorts toalettpapper man köper, och varför. Min teori är att man faktiskt kan se en bit av någons personlighet i vad han eller hon köper för toalettpapper. Det kanske låter väldigt lustigt, men jag tror att det ligger ett och ett annat konkelbär av stinkande sanning i vad jag säger.

Tänk dig själv, vad säger det om dig som person om du köper det absolut billigaste toalettpappret som du kan hitta? Du är mycket väl medveten om fult det är, och hur obekvämt det är att torka sig med det. Det är tunt och det spricker, känns strävt och irriterande mot huden. Men ändå köper man det, för att spara sig några futtiga kronor. Om man däremot väljer att titta på det finare pappret. Tjockare och mjukare, glider obehindrat runt och sköter sitt jobb, likt en algätande fisk i ett smutsigt akvarium. Ofta kommer de också med små onödiga, men ack så fina, detaljer i sig, som man kan sitta och titta på i väntan på plaskningarna. Sedan så kostar det ju självklart lite mer, men vad är dessa pengar i sammanhanget? Det man torkar sig i rumpan med är inte det mest glamorösa man kan tänka sig, men det är en väl vald sak att unna sig lite vardagslyx på.

Så tänk på detta när jag är hemma hos dig, speciellt om du släpper in mig på din toalett. Det är här som jag lär känna dig på riktigt, här som jag gräver i din person och gör min slutgiltiga bedömning av dig. Det kan vara kanske till och med vara avgörande.