Min toalett

Vanligtvis har jag en oskriven regel när jag jobbar, eller helt allmänt när jag inte är hemma. Denna regel är att jag inte ska bajsa, såvida jag inte verkligen måste. Jag vet inte varför det har blivit så, men så är det. Kanske har det lite att göra med att min mage har en tendens att "stanna upp" när jag är på ett ställe där jag inte riktigt känner att jag är hemma, till exempel när jag åker till Hultsfred. Förra året gick det fyra dagar utan att jag bajsade under festivalen, även om jag åt nästan mer än vanligt. Då hade trycket byggts upp och det var inte längre en fråga om det skulle ske, utan mer var.

Nu när jag har jobbat ett tag på hotellet har det hänt att jag mitt under mina åtta-timmarspass inser att det kanske skulle behövas ett besök på en av hotellets många toaletter. Vi har en dedikerad personaltoalett, där alla som får pengar från hotellet och krogen in på kontot får gå och utföra sina behov. Jag vet inte om det är en löneförmån, men finns gör den. Jag använder denna toaletten flitigt under mina arbetstimmar, men endast för att tömma blåsan. Än så länge har jag aldrig bajsat på den toaletten, och jag tvivlar starkt på att jag kommer göra det. Fast nu är det inte för att jag inte kan bajsa där, utan för att jag har valt att inte göra det! Jag har nämligen en alldeles speciell toalett, en utvalt sits, där jag sätter mig för att utföra tvåan. Dit går jag, och bajsar och bajsar, så det stänker och plaskar och spegeln immar igen. Den ligger avskilt och bra, och jag kan ta mig den tid som jag behöver.

Den, om något, vill jag kalla för en löneförmån.