Mina damer och herrar, säger damen i högtalarna. Vilket underligt sätt att påbörja ett meddelande på egentligen. Det är någonting som har fått hänga med sedan många, många år bakåt i tiden, och som nu har präglat sig fast i vår vardag. Mina damer och herrar. Som på en teater, där hon i ett försök att låta professionell ska presentera föreställningen för oss, den utspridda skaran främlingar, som samlats för att tillsammans färdas mot olika mål.
Det är en konstig, omedvetet stämning när man färdas med kollektivtrafik. Man sitter där på sin bestämda plats och önskar att människor ska försvinna. Någon kanske är förkyld, honom vill man självklart inte dela vagn med. En annan har en irriterande SMS-signal, och fnittrar hysteriskt efter varje SMS. Henne skulle man gärna slippa om man fick. Letar man bara tillräckligt länge så upptäcker man garanterat någonting att irritera sig på hos alla ens medresande. Helst av allt så skulle man vilja sitta för sig själv och bara kunna sköta sitt eget i lugn och ro.
Kollektivtrafik måste vara världens mest osociala gruppaktivitet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar