Idag gick jag till vaktmästaren och betalade för brandlarmet som jag ofrivilligt satte igång. Jag har skjutit upp det hela tiden, och kände att det var dags nu, efter två påminnelser från honom. Som tack för mina surt förvarade slantar så skrev han ett föga fint kvitto till mig, samtidigt som han pratade om saker som jag hade kunnat köpa för pengarna. Julklappar och sånt. Då gjorde det ont i mitt småländska hjärta.
När jag sedan gick ut från kontoret såg jag en lapp som de satt upp på dörren. "OBS! Glöm inte larmet!" stod det på den. Jag fnös till, och gick surt därifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar