Mustasch'b'gone

Det var förutbestämt. Den glesa mustaschen som har prytt min överläpp i nästan två månader nu har fått sin stund i rampljuset. Sedan innan hade jag bestämt att i samband med att Rickard kom tillbaka till Sunne, så var experimentet slut. Då skulle mustaschen försvinna, och jag skulle återgå till att ha en vanlig, glesbefolkad överläpp. Man skulle kunna säga att mustaschen var ett sätt för mig att sätta mig in i Rickard situation. Att inte bara bo i hans lägenhet, utan att även se världen med hans mustaschprydda ögon. Leva hans liv. Denna tid har varit givande, trots att den har varit kantad av dräpande kommentarer.

Nu är i alla fall mustaschen borta. Rickard avlivade den igår. Eftersom det är han som har själva modermustaschen, så var det inte mer än rätt att det också skulle vara han som gör lidandet kort för den. Han fick min rakapparat i handen och jag gav honom en lätt nickning med huvudet, för att visa mitt godkännande. Han spärrade upp ögonen och man såg hur pupillerna expanderades. Han var fokuserad på sitt mål. Trettio sekunder senare låg resterna av en söndertrasad mustasch utsprida över handfatet. Ett kadaver. Jägaren hade vunnit ännu en gång, bytet var dött.

Vem vet, kanske blir det någon form av ansiktsbehåring i framtiden, kanske inte. Tills vidare håller jag ansiktet relativt rakat.