Mina fobier

Jag har insett att jag har två "fobier". Jag vet inte om man kan klassa det som fobier, för det är inte som att jag får panik eller liknande, men jag får en stark känsla av obehag som ilar genom kroppen. Det är inte fåniga saker som gnagare, att flyga eller smuts och bakterier. Men nästan.

Den första "fobin" som jag har är höjder som man inte har ett direkt skydd från. Allmänt så gillar jag inte höjder alltför mycket, men om man står vid en brant där det inte finns något skyddsstaket så vill jag bara ta några steg bakåt. Jag insåg detta när vi tittade runt lite på hotellet, och fick visat för oss hur vi öppnar hissdörren manuellt om hissen fastnat någonstans. Där stod jag och stirrade ner i det svarta gapet där det vanligtvis brukar finnas ett litet rum med speglar och knappar. Obehagligt farligt tyckte jag, och höll mig en bit från kanten. Skulle det däremot ha funnits ett räcke skulle jag förmodligen kunnat hänga ut över det utan problem.

"Fobi" nummer två är något så enkelt som att simma på öppet vatten. Det kvittar om det är på havet eller i en sjö, jag gillar bara inte att simma där det är så djupt att jag inte kan nå bottnen. Det känns lagom att plaska runt där det är ungefär en och en halv meter djupt, mjuk sandbotten och fullt med kissande ungar med snorkel. Där känns det mer som att jag hör hemma.