Mina morföräldrar har en familjegrav. Där ligger askan av min morfar och två av mina morbröder begravd. På gravstenen finns deras namn skrivna, och precis intill dem, en blank yta. En reserverad plats, ett namn som ännu inte har blivit ingraverat i stenens hårda yta. Detta utrymmet är menat för min mormor, som fortfarande är i livet.
Att leva, och vara medveten om att det finns en kall, blank yta som stirrar tomt på dig, väntandes på den dagen som du dör, måste vara något av det sorgligaste jag vet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar