Popcorn

Att det är jobbigt att se fram emot någonting, för att sedan märka att det inte blir av, det är någonting som Isa förklarade för mig tidigare idag. Att jag själv skulle få bita i detta sura äpplet redan innan dagen ens var slut visste jag dock inte då. Jag hade bestämt mig för att titta på Waterworld, som gick på TV nu ikväll. Till detta hade jag letat upp den sista förpackningen popcorn i skafferiet, som jag hade planerat att sitta och mumsa på samtidigt som jag avnjöt filmen. Jag la in den i mikrovågsugnen, satte igång den på full effekt och ställde tiden på tre minuter. Efter strax under en minut så kunde jag höra det familjära, ljuvliga ljudet av popcorn som kommer till livet. När det hade gått strax över två minuter märkte jag att det osade lite väl mycket från mikrovågsugnens fläkt, och bestämde mig för att det var bäst att ta en titt.

Det som mötte mig var ett krigsscenario. Kaos och elände. Popcornen hade bränts, och spred en starkt och frän lukt ut över hela köket. Jag var tvungen att lägga påsen i vasken och skölja den med vatten, så att det skulle sluta ryka om den innan brandvarnaren gick igång. Istället för att bli uppätna av mig, så fick de helt enkelt slängas. Med bestämda och sura steg tågade jag in i skafferiet igen, roffade åt mig en påse med salta skruvar och gick upp och satte mig vid TV-apparaten.

Under hela filmens gång, när jag satt där och åt av mina skruvar, så kunde jag känna den vidriga lukten av brända popcorn från mina fingertoppar. Som en liten påminnelse av vad jag gick miste om.