Ljusglimtar

Efter ett par intensiva månader fyllda med skolarbeten, jobb och annat tidsslukande så börjar jag äntligen känna att saker och ting lättar upp för mig. Sten efter sten har förflyttats bort från mitt bröst och plötsligt så känns vardagen lite mer hanterbart igen. Som flera av er har märkt och påpekat så har bloggen blivit lidande, men jag kände att detta var ett nödvändigt ont. Jag vet inte riktigt hur mycket mitt poänglösa rabblande betyder för folk, men det är trevligt att veta att det inte flyter obemärkt förbi när inläggen börjar tryta. Det ger en lite extra motivation att sätta sig att skriva.

Den senaste veckan har varit fylld med ljusglimtar som har lyst upp vintermörkret, både i och utanför skolan. Fina, och stundvis oväntade. Jag tror inte att jag har lyckats greppa tag om allting ännu, men det gör det inte sämre för det. Jag ligger bara här på rygg, och försöker sätta ihop de pusselbitar av surrealism som svävar planlöst ovanför mig.

Jag stannar bara upp för att sluta ögonen och le lite grann.