Pastan

Det är en viss grej med att ha egen lägenhet. Man bestämmer helt själv när man ska äta, hur man ska äta, och framför allt vad man ska äta. Fast nu är det ju också så att fantasin lätt tryter när det väl kommer till krita, och man blir fast med ett antal rätter som går om varandra i en oändlig loop. Jag tycker dock att jag har klarat mig väldigt bra såhär långt, med en varierad och fin kost, mycket grönsaker och samtidigt inte alltför mycket skräpmat.

Men när jag nu tänker tillbaka på den senaste veckan, och vad man har ätit så blir jag lite fundersam. Det är den där jävla pastan, den förföljer mig. Jag har ätit äggnudlar med wokade grönsaker, penne rigate med köttbullar, makaroner med pesto. För att få lite omväxling på det hela så tog jag mig en lasagne nu nyss, men självklart så är det ju pastaplattor i det med! När jag nu tittar in i mina skåp och funderar över morgondagen så ser det ut som att det blir makaroner och köttbullar då med.

Det känns som att jag har målat in mig i ett hörn. Jag sitter fast i en makaron och kan inte komma ut. Jag klättrar upp för en spagetti som aldrig tar slut. Jag vill bara växa ut pastafjärilar på ryggen och flyga iväg.